Så mycket som rusar runt i huvudet just nu, Inget som stör min planering men det känns  om jag inte kan vara på alla ställen samtidigt, vilket alltid är min ambition, att se hur saker och ting utvecklas och att det blir som vi tänkt. Även om det mesta inte blir så ,vill jag tro att jag kan ändra  på det.

Nu skall jag åka iväg och träffa mina barn någonstans i Sverige, något jag har längtat efter att får träffa familjen och prata av sig,se hur de långa har blivit längre, eller de vackra har blivit ännu vackrare,. Att känna sig som morfar, han som behöver ett handtag ibland. Han som blivit lite äldre. För barnen och barnbarn är det tror jag viktigt att veta om sina rötter, det finns en trygghet i det, gemenskaps tryggheten.

Visserligen är det mycket av det som livet gör med oss som kanske i en del överskuggar gemenskapen, respekten, och det som håller ihop en familj. Jag ser det tydligt just nu när jag får många fina bilder av Forsellarna och den gemenskap, som den familjen skapade, det håller det är ett starkt lim, som fäster även hos oss som är ingifta, så påtagligt så nära,ändå en klar integritet som gör karaktärerna så unika. Något att tänka på.

Du min kära har blivit en del av Forsellarna viket märks i ditt speciella förhållningssätt till omgivningen, du vill gärna ta på alla, känna närheten, hålla i handen peta lite, uppmärksamma, tyst tala om att du finns. Jag känner en stolthet när vi träffas och jag kan inte låta bli att fälla en tår, som idag när din vän Ulla skickat dig en Stor kramig Nalle. Du tog den höll om den hårt pratade om mamma och pappa. Försvann in i en egen bubbla, och gav mig en gråtig stund tillsammans, karaktären ser man även i ditt tillstånd. Du må få behålla den länge min vän. vi skall vårda den tillsammans. Du är en Forsellare det kan ingen ta i från dig Vi ses i morgon men vän.