Någonting där ute lockar, kan inte sätta ord på det, men det finns och det sätter sina spår i otålighet och förhoppningar. Men också svårigheten i att lämna dig idag, jag förklarade hur det kunde se ut för dig och för mig. Att jag blir borta två veckor, kommer sedan tillbaka. Hur mycket av det jag sa kunde du känna? jag såg ingen reaktion överhuvudtaget, mer än att du sa kommer tillbaka och du log. Jag tror det är ett bra och nödvändigt Avbrott det blir lätt en vana från personalen att jag tar deras arbete och man glömmer vad som ligger i den rutinmässiga överenskommelsen. 

Varje dag med få undantag  rutinen, skall ett toabesök föregå lunchen dels, är det normalt många timmar sedan hon vaknade och , så riskerar man inte att lunchen blir avbruten, alla är då sysselsatta med att mata de som inte kan äta själva. När jag finns där varje dag är det aldrig någon som erbjuder sig att följa med dig på toaletten, jag tar det jobbet ,vilket är ganska ansträngande eftersom hon måste få hjälp med att resa sig och sätta sig samt av med kläder, och blöjor och dessutom på med dessa igen ,normalt är man från personal två. Jag klarar det själv om hon nu inte vägra tot vilket händer nu och då. Idag påpekade jag detta, vilket jag gjort åtskilliga gånger Man klagade på för lite personal. Jag påpekade att det igår var överrepresentation av personal ,men ingen var behjälplig. jag är orolig om du inte får den skötsel som vi avser utan att jag finns där 4 timmar per dag.

Men som sagt jag känner ett behov av avkoppling. Så nu reser jag för ett tag. Klockan 18 00 går transporten till tåget och vidare söderut.