En del frusna tankar kommer till mig, gör jag rätt eller gör jag fel. Hur kommer det sig att jag blir tveksam inför till synes enkla beslut? Förklaringen kan vara att man känner sig inte odödlig längre, det finns tecken på att kroppen håller på att krackelera och anta en försiktigare hållning till det som tidigare var så själv klart.  kanske borde jag anpassa mig? Kanske borde jag förstå att jag inte kan leva som tidigare. Det vetskapen och eventuelle omställningen är för mig personligen mycket svår. Jag accepterar inte min ålder, eller att den skulle kunna vara ett hinder.

Nu när jag ser att solen återvänt och det slutat snöa, verkar det på mig som en injektion av något slag, det finns hopp inte kan väl världen få bestämma mitt sätt att leva. Inte kan väl min ålder vara ett hinder ,det borde ju rätteligen vara tvärt om. Ålder betyder för mig erfarenhet och mindre missar i besluten. Tyvärr  var det sista lite överkurs för idagarna  har jag ändå fattat beslut som strider mot det jag tidigare, sa. 

Vinter betyder också ett något mer av lugn inombords att inte göra mer än vad vädret utanför mitt fönster bestämmer. Sedan tiden med segling fick jag tidigt lära mig att inte streta emot vädrets makter, medger att det gjordes ändå försök att överträffa det som händer när det är vindar på 25 m /sek och det regnar. Det kan ju under en kortare tid vara uppfriskande men i långa loppet, blir det en dramatisk pina. Idag kan jag bara se att det är en glädje med att sitta innanför det fönstret och se hur träd bojer sig för vinden.

Dagen har för mig just börjat och jag har tagit på mig stora skor som står emot snö och kyla. Jag har också en plan på hur dagen skall se ut. jag vet att du skall få besök av mig min kära hustru vi kommer som vanligt att tillbringa gemenskapen med tystnad, och lite massage samt musik som jag igår såg att du reagerade  på. Jag har därför för avsikt att låta dig lyssna på samma musik varje dag för att om möjligt kanske känna ett ihågkommande.