Ibland känner man sig vilsen. Vilken väg blir den bästa. När man befinner sig den tvivelaktiga situationen, snurrar tankarna utan att få egentligt fäste. Coronan har ändrat riktning för många, resor har blivit kortare och många stannar i landet. Även om man inte är sjuk i den bemärkelsen av smitta, påverkas man ändå och känner den samhörighet som det innebär. Att bara gå till affären för att handla kan bli ett äventyr, man anpassar sig till skyltar på dörren, håll avstånd.

För inte så länge sedan gjordes reklam för att kramas, att bry sig om varandra mer intima superlativer som, gemenskap i kärlek, älska. Den reklamen är inte aktuell längre. Håll avstånd och träffas inte, eller inga julfester, ingen samvaro utom dem man bor ihop med. Jag bor ensam så det är redan löst, så har det varit under lång tid ,inget umgänge inga vänner som knackar på dörren. Till och med telefonen har tystnat totalt.

Igår när jag kom till dig var du glad, och jag blev ännu gladare av att sjuksyster kom och vi hade en lång och givande pratstund ,du somnade och sov djupt. Vi talade om den massage du nu för det mesta får, och vilken betydelse det har. Du hör dåligt ,det finns en hörapparat till dig, men du vill inte ha den. Jag har eller inte fått prova den  på dig. Håll avstånd. Igår sa sjuksyster att du kan väl när du kommer sätta in den i hennes öra, kanske hon hör dig lite bättre, Jag kände det som en ynnest att få ta i min käresta. Det är ännu långt till kramen. Men vi ses om en stund.