Fortfarande lite svagt solljus, inte så att det sticker i ögonen utan bara lite behagligt ljus. Jag sitter och tänker tillbaka på tider vi upplevt. Det kan väl inte bli patetiskt att fundera över vad livet ändå har givit oss. Vi var till att börja med två helt olika individer det är vi ju fortfarande, men tanke mässigt . Du min kära hustru omtänksam lite fördröjande i svaren, medan jag tänkte och handlade. Det skulle väl aldrig gå att få ihop en sådan konstellation. Vi var ju dessutom så gamla att vi lärt oss att sitta på var sin stol. (lära gamla hundar sitta)  visst var det en del omställningar jag med en dynggrep som närmsta redskap. Och med båda fötterna på jorden, om man vill kalla det så.

Tiden använde vi till att finna andra och möjligen gemensamma vägar, det blev bensinmack du slutade på ett väl betalt arbete. Jag reste till Östersund och arbetade. Lyckligtvis hade jag ingen aning om sjö ,hav och lutande båtar. Vilket du min kära hustru ansåg vara ett normalt tillstånd. Den normaliseringen jag då genom gick med ditt goda stöd, förbyttes i ett och annat glädjeskutt, ofta när vi lagt till vid någon klippa med fast grund eller kaj där det säkert kunde förtöja fartyget. 

bensinmack äventyren blev ett fiasko och som tur var rasade hela mack fundamentet en nyårsnatt vid fyra tiden. Vi lät den ligga och avslutade den delen av misstag, " det skulle komma flera" Avslutet var av den mycket tillfredställande arten. Vi fick ett uppdrag att segla Svea Maria genom hela Medelhavet. Som novis hade jag inget att tillföra mer än att lita på dig min kära vän, och det visade sig att jag behövde inte vara orolig, och koskit och dynga var nu avlägset i minnes banken.

Man kan kanske på stå att en bidragande orsak till varför vi lyckades att hålla vår vänskap och kärlek glödande var just den gemensamma nyfikenheten, och en aldrig sinande ström av misstag som vi blev tvungna att hjälpas åt med att fixa. När jag sitter intill dig nu och jag håller dina händer ( syns inte på bilden) tänker jag på dessa stunder balansen i vårt liv blev en lycklig och givande tid c.a 40 år. Jag kan inte heller glömma de otaliga publicerade artiklar du med energi och livfullt återgett våra resor. Många har uppskattat din humor, ditt allvar och din fantasi. Jag älskar dig och jag saknar dina ord och dina formuleringar och din obefläckade kärlek till mig.