Att känna sig dyster, egentligen är det inte nödvändigt och det finns så mycket runt mig som kan vara positivt. Men jag är i tankarna sorgsen och har svårt att hitta rätt i den tillvaro som gäller dig och mig. Jag återkommer ständigt dom destruktiva  känslorna, att jag kunnat gjort något annorlunda ,för dig.

Om det sedan inträffar något på ditt boende som inte passar mig, det kan vara en liten och i sammanhanget ha en ringa betydelse. Men mig klappar det till omedelbart, jag kom lite senare igår ni hade redan blivit "serverade" Dagens Lunch , du satt i en låg fåtölj med en gaffel och tittade på den ,undrade säkert vad skall jag göra med den? Du satt inte vid matbordet, jag frågade varför sitter inte Elsmari vid bordet Svaret som så många gånger tidigare i alla sammanhang " Hon vill inte" Återigen, Elsmari förstår inte och hon gör det hon blir tillsagt att fråga vad hon vill är inte aktuellt.

Maten var som vanligt kall och såsen hade en brun hinna på sig, Är det vård, är det utbildad personal? Det är nödvändigt att jag kommer till luncherna, för att Du skall få i dig mat och att den är någorlunda varm. Och att du får byta blöjor innan måltiden, vilket ingen personal ännu har förstått att du bör göra då du suttit och sovit i 3 timmar

Jag blir ledsen, förbannad och därav min dysterhet. Du är trött på dagarna och jag har undrat varför länge, då omtalades för mig att de ger dig medicinen på morgonen, den blir du trött utav. Vi kanske skall ge henne den på kvällen, säger plötsligt sjuksyster. Jag stod som en fågelholk och undrade ,men sa det inte har det brunnit! Till och med en amatör kan förstå att man skall ge medicinen man blir trött av på kvällen så att man får sova bort tröttheten. Det trodde jag de gjorde. Jag ifråga sätter hela denna vårdapparat som antar vara en "förvaring av dementa människor" ,deras människovärde är reducerat till 0. Det är ett stort väntrum där ingen frågar eller ropar upp dem. Mitt ansvar är totalt i focus på ditt välmående, Du blir glad när jag kommer och du kallar mig ömsom Pappa eller mamma. det är din trygghet i detta nu. Att jag älskar dig det känner du.