Nu när dagarna blivit längre och nätterna kortare, gäller det att starta igång kroppen och åstadkomma någon form av aktivitet. Men det känns motigt, stillaståendet har påverkat kroppen och rutinerna sitter fast i en "långsam "uppvaknade situation. Känner sig som en björn där solen sticker i ögonen, och världen ser obekant ut. Vintern är inte slut här ännu det fattas ett par månader. Långkalsongerna får sitta på ett tag till.
Min dagliga och positiva händelse är du min vän, varje dag kan vi ses, ta en tur med rullstolen ut i friska luften. Jag köpte ett par nya solglasögon till dig igår, du såg ut att gilla dem. Seena Mohammed en trevlig och mycket kompetent flicka målade dina naglar, och satt upp ditt hår, jag blir glad när man anstränger sig för ditt välmående.
De första hemtransport av renar har skett och de väntar nu på att släppas ut i naturen för att få kalva och beta. Resterande 3000 renar är väl på väg någonstans kanske som vanligt runt påsk. Frågan är om isarna håller och det finns bete på viloplatserna under vägen upp. Jag har ännu inte fått någon rapport om förflyttning. De dräktiga Vajorna får vila ut här i hägnet, äta lite av dyrt köpfoder. Men trots allt är världen här i alla fall sig lik. Det är samma uppvaknade varje vår, samma sköna sol över horisonten, avståndet till varandra minskar en aning ,men ändå med respekt för överföring av smitta eller sjukdom.
Att världen är galen har vi kunnat förstå ,men ändå är avståndet det som avgränsar oss, till fullständig och obotlig sorg. Människor som flyr i massor måste lära sig ett nytt land, och språk. Det är ingen semesterresa, de ser sina hus raseras av en maktgalen empatilös diktator och ingen kan stoppa galenskapen. Man känner sig liten i sammanhanget man blir mållös och undrar skall det upprepas igen, har man inte lärt sig något. De flesta som idag fattar besluten var ju inte ens födda under förra kriget. Det är inte krig bara där bomberna faller, kriget är i full gång över hela världen. Effekterna påverkar vår vardag och kommer att försämras under flera år, den vetskapen sitter i oss som trots vår unga ålder, ändå minns hur kämpigt det var att leva. Experter fanns även då men det hjälpte inte.
0 kommentarer | Skriv en kommentar | Kommentarer RSS