Om

Den här bloggen handlar om livet före och efter. Segling med små och stora båtar arbete och Alzaimers sjukdom. Många av berättelserna är från resor och vårt gemensamma liv. Men även önskningar och förhoppningar.

Kontaktformulär

Sidor

Senaste inlägg

Visar inlägg från december 2021

Tillbaka till bloggens startsida

Alzheimer och ensamhet

Det är dags att sammanfatta året. Jag lånar lite av Norrans ledare Mickael Bengtsson. "Pandemin och gängvåld gjorde 2021 till ett dystert år" Han fortsätter med att säga i dagens krönika. " Trots allt har vi det rätt bra i  Sverige. Vi lever i ett rikt land, i en demokrati, i ett land som tillhör de mest jämställda" slut citat. Jag är beredd att hålla med och för egen del känns det bra under rådande förhållanden, att jag fått förmånen att födas och växa upp i detta samhälle. 

Givetvis är vi inte alltid nöjda med sakernas tillstånd och då får vi reagera och komma med förslag till förbättring. Det är demokratins kärna som vi bör vårda och vara mycket måna om att få behålla. För egen del har situationen under året inte förändrats mer än att jag slutit mig till mer enkla och försiktiga utbrott, inga  onödiga och kostsamma resor, inga oförsiktiga kontakter, ja i stort sett har jag försökt vårda och göra tillvaron för min kära hustru och vän på hennes boende så bra det går, och försöka förstå hennes önskemål och behov.

 Många situationer finns därför att reagera på för mig och se vad kan bli bättre. Jag är inte helt med på den ordning som är hennes vardag. Men o andra sidan kan jag påverka den ganska mycket, genom att dagligen vid samma tid komma till henne. Det har också inneburit en del positivt. som att hon säger något ord då och då. Hon får lyssna på musik en timme varje dag. Hon får en lätt massage på axlar och huvud och även ben. efter som de inte längre används. 

Små enkla handtryckningar, och att stryka henne över huvudet när det blir dags att vila. Allt detta som det visserligen står i deras manual att de skall utföra inkl. ute gång. Men det kan jag nu låta henne få som ett + i vården. Jag ser ju samtidigt att de som ingen anhörig träffar, är oroliga och vandrande, och i vissa fall aggressiva. Min hustru är nog den bästa patient de kan ha, hon säger inget och finner sig i allt de gör. Hon ler ibland till och med skrattar högt. 

Ensamheten är det som gör särskilt helger sig mest påmind och ibland är jag ganska ledsen, det brukar ändå bli en bra dag, i sista änden som man säger. .Jag lagade mig en god middag och tände ett ljus slog upp ett glas Chardonnay för att känna om det verkligen är årets sista dag. Jag skriver inte mer idag utan nästa gång är det ett nytt år. Men jag önskar er alla som eventuellt läser detta ett Gott Nytt År och på återläsande.

Alzheimer. och lite till

Det var en gång .............Ja det var länge sedan vi var på hemväg från medelhavet, slussarna voro många c.a 260 stycken beroende på vilken kanal man valde. Vi seglade denna stålkonstruktion ritad av Rolf Modig  och byggd av "en svetsare i Malmö". Vi köpte den som vanligt utan att ha fullständig koll. Vi tyckte ibland när vinden var extra hård att hon var begynnelse vek, men inte nog med det han var i vissa lägen ännu vekare och gick ned ovanligt mycket. Men som vi sa det är en tung trämast som givetvis påverkar. I detta läge som bilden ligger den på däck, vilket kändes bra masten var tung. 4 karlar för att bära den.

Slussning och med den nya motorn var det en lätt uppgift för skepparparet. Att gå genom Europas kanaler, upp till Travemünde och på mastning. Viseglade till Uppsala och där påbörjades en tid med andra fartyg, Vi Lagade mat, tog ombord  gäster, under sommaren. Fartyget som vi då jobbade på gick i konkurs och vi blev, utan jobb. Banken som då ägde fartyget efter att tidigare ägare var död, och efterlämnat en stor skuld. Frågade om vi kunde tänka oss att köpa fartyget. Men som vi sa, visserligen finns intresse, men det saknas ekonomiska förutsättningar, vi har  inga pengar. Banken svarade med vändande post " Men det har vi," Så saken var den att vi sålde vår stålbåt, och fick därmed lite slantar men inte i den storleken som Fartyget köpet krävde. En god vän viste vi hade den möjligen och förutsättning för ett tillfälligt lån vi frågade honom och han sa ja. Sagt och gjort vi blev fartygsägare. Det var inte våra planer, men som alltid var vi beredda på förändringar, vi ville ju ut för att segla.

Nåja allt har sin tid ,vi jobbade och ägde Fartyget i 13 år. Båten då stål båten . Ja en dag kom köparen tillsammans med sin hustru och berättade att när vi öppnade kölen för de hade tyckt att den verkade ihålig när de knackade på den, så var den tom! Va sa du, var den tom ,fanns ingen barlast betong eller järn skrot eller normalt bly. Nej sa dom i munnen på varandra helt tom. Då var det förklaringen varför båten i sjön, var vek. Hade vi slagit runt hade den tunga masten tjänstgjort som köl och båten hade aldrig rest sig igen. Vi fick rysningar och kom att tänka på en del situationer, som hade kunnat bli den verkligheten. Vi hade tur igen. Tänk vad minnen av en gammal bild kan locka fram.

Alzheimer.

Det är roligt att laga mat igen, jag finner en stor glädje i att laga mat men inte att äta. jag blir inte sugen på något särskilt men ändå är kylskåpet fullt just nu. Risken är att jag likt kommunen måste kasta en del som jag inte orkar äta upp. Men av en helt annan anledning. Jag har också försökt med lite målande bilder med Akryl men det kick åt helvete. Jag fattade inte vitsen men blandning och styrka utan återgick till vattenfärger. En annan anledning till att jag mår bra och ser lite ljus i mitt liv är att jag tog ner skidorna från vinden. Bara tanken gör mig glad, när de skall användas vet jag inte för ögonblicket, men det kommer att hända i juletid.

Jag har nu gjort en Nobis dressing till tomat-äppel- laxsallad som jag tänkte bjuda min kära hustru på under dagen. Kokade också risgrynsgröt och åt till frukost, Den var sedan tänkt till ris ala malta i morgon. Om det sedan blir tid över så kanske jag tar en skidtur ute i det fria. Vi går mot ljusare tider ,det känns hoppfullt. Jag har många vänner som skriver till mig vilket jag är mycket tacksam för. Även om man trivs med ensamheten och gillar sig själv i den situationen så är det en tröst med vänner.

Jag känner att när jag kommer upp till dig min vän så lägger sig, ett lugn tystnaden blir naturlig och jag får en bra och skön stund med dig. Ibland kommer personal in och frågar hur vi har det och om vi önskar något. Men eftersom vi sköter oss själva ganska bra och det är endast vid tvätt och byten du måste lyftas och där behöver vi hjälp. Övrig tid fungerar bra. Nu är klockan snart halv tolv och jag skall packa ner lite saker och mat vi behöver och åker till dig ,Jag bjuder personalen på tårta idag hoppas det uppskattas.

Alzheimer

Att laga till en måltid är i allmänhet inte svårt om man inte krånglar till det själv och gör sådant man inte kan .eller är säker på. Enkelheten är många gånger den bästa maten En torsk potatis, råriven och sallad då var det klart.

Det händer att jag krånglar till i bland, men kan konstatera att det blev inget vidare, men många gånger ser man att maten inte håller den kvallité som den borde. Som på boendet där du bor och där du betalar för maten.

Jag har under några månader försökt hitta en del förslag att göra maten på boendet bättre, och anpassningsbar, alla har inte samma behov bara för att man bor inom ett kollektiv. Man personliga önskemål, och smaker med sig. Men här finns det inte det utrymmet, påstår ledningen, trots att man skriver i sin deklaration. Man anpassar boendet efter patienten.

Alla människor har rätt till varm mat, för det första. Man serverar ofta kall mat. Ibland beror det på att patienten äter långsamt, och att matningen tar lång tid, eller att man har flera att mata. Fem som har behovet att bli matad, Två som matar för mesta, men ofta är det bara en. Det är så upplagt att en av de två har rast, under den serveringen.  Schemalagt.

Sedan har man ett enligt socialstyrelsen mät system som innebär att man tar tempen på maten före och efter serveringen i Kantinerna som står på en värme platta. Det skall hålla 60 grader vilket den ofta gör.  Från kantinen och till patienten lägger personalen maten på kalla tallrikar, och givetvis är den bara ljummen när man börjar mata och halvvägs in Matningen kall. Ja men sägen någon man kan värma den i mikron. Ja det går men om det är 5 patienter och en eller två som matar hinner man ändå få kall mat. Detta måste lösas och jag har tagit fram en lösning. men accepterades inte.

Nästa problem är svinnet som vi betalar för ungefär två till tre portioner slängs i soporna varje måltid. Man tar inte returer som normalt kan vara ett sätt att minska svinnet. På ditt boende min hustru är det 2 portioner x 4 avd x2 lunch ,middag det blir 16 portioner / dag x 365 dagar det blir pengar och då har jag inte räknat med den negativa miljöpåverkan det orsakar. detta är bara på ett boende i kommunen det finns ytterligare 2.

Jag har påpekat detta för ansvariga på kommunen och samtliga föreståndare. Det är mycket tyst, man har den ordningen här i kommunen att när något blir känsligt så kryperman in i sina kojor och stänger dörren.

Jag vet att det finns annat för mig att göra än att brottas men kommuner och av oss valda tjänstemän inom kommunen. Men det blir svårt när jag ser hur riktig mat slängs i soptunnan bara för att det är obekvämt att ta rätt på i Köken.

Alzheimer.

Det är väl troligt att det är den här utsikten som gör att man trivs i vårt snöiga land Det svaga solljuset bidrar till att tänka vintertid. Man grubblar över hur framtiden kommer att se ut om naturen kan få fred eller skall kalhyggen bli våra barns naturupplevelse? Det man idag upplever miljö och  natur är enbart skrämmande. Nyligen presenterades en solfångarpark och med stolthet påstod sig vara väldens största. Man såg inget slut. Är det så vi skall leva med tinnitus i öronen av Vindkraftverk som tjuter och skrämmer allt vilt på flykt. Ingen vill bo eller ha sin bostad i närheten av ett vindkraftsverk Där utrotning av fågelarter blir år nästa stora problem fåglar flyger in i snurrorna.

Ja det låter bara som ett gnäll och negativt hållen krönika från mig ,men det finns anledning. Jag skulle helst vilja slippa skriva detta men det känns så fördömt, sorgligt att vi genom våra beslut åstadkommer negativa och tråkiga situationer . Det är inte roligt med ett tjutande kraftverk i den skog man tidigare kunde ströva. Det är inte vacker att titta på de förgyller knappast naturen, de stjäl den. Det är inte heller något trevligt med kalhyggen som räcker miltals och där småfåglar och kryp mist sitt hem. För dem är det krig.

Jag behöver inte övertyga mig själv om var jag skall trivas, var jag vill leva de få åren jag har kvar. Men jag anser att våra folkvalda saknar insikt i mångt och mycket. De fattar beslut som inte är riktigt genom tänkta. Vi som hunnit bli lite äldre och också upplevt en annan tid. Vi kan och vet hur glädjen och framtidstron känns när man utvecklar ett land efter ett krig eller anna hungersnöd. Även om det var fattigt och 0 pengar i plånboken så såg man att det kunde bli bättre man var ändå glad för att få ett jobb trots simpel lön. Den förändring man då kände på 60-70 talet är i dag snabba beslut och ingen framförhållning. Man driver landet till  dyra priser på el och på drivmedel och tror att det går att använda elbilar i Norrland på vintern.                                                    

Äldre inlägg