Blogg

Du vet inget om vädret utanför vårt fönster, du vet inget om varför du sover, du förstår inte att jag sitter hos dig varje dag. Du känner inte mig, du vet inte vem jag är. Känslan när jag håller dina händer, du kan inte förklara den. Du har inte förmågan att själv bestämma någon måste  finnas i din närhet. du ser nöjd ut men jag vet inte om du är det. Det finns inte längre några tecken som tyder på kärlek. Min kärlek är dock villkorslös. mitt behov är starkare än vad du kan ta emot. du kan inte upptäcka skillnaden mellan dag och natt. dina behov sköter kroppem med automatik.

Ditt lugn är inget bevis på tillfredställelse, ditt lugn är istället för något du inte kan göra. du uttrycker dig sällan. vissa rörelser får dig att må bra massage av dina axlar och rygg, der dig stimulans, men jag vet inte varför. Att känna frisk uteluft kanske känns bra ,men jag kan inte veta. jag försöker förstå men blir bara förvirrad och ledsen ,när jag inte når dig med en ansträngning.

Nu har vi under ett par dagar  haft det riktigt kallt. ner mot 30 grader. Man är lite ovan det någon vecka eller så innan kroppen har godkänt kylan. Långkalsonger och ibland täckbyxor ä r lämpligt att plocka fram. I övrigt är allt nästan som vanligt här uppe i norr. Inget stort har hänt vad jag vet. jag är inte ute så mycket efter att jag lämnat boendet på eftermiddagen och min fru går jag hem. Städar lite om det kan behövas läser och skriver.

Just nu är jag inne på ett par projekt om mat bättre och varm mat är parollen. Samtidigt är matsvinnet på Boendet under lupp, ja min lupp alltså. Ja som ni förstår är det inte speciellt  populära ämnen jag söker upp ,men ganska intressanta. Jag samlar inte heller på vänner inom kommunen och dess ansvariga, det är kanske många som ändå tänker en tanke till innan man beslutar om nästa ekonomiska reform eller indragning. 

Fördelarna med kylan är att man kan sitta inne och läsa en hel del och det kan i vissa fall betyda någon form av utbildning. En del intressanta möjligheter dyker upp och man får många impulser. Nu börjar jag tänka på husvagnsfix. Det som skall bli det nya inom mitt gebit att rulla runt i fjälltrakten och uppleva skönheten med skog och natur in på bara skinnet. 

Kanske det ändå blir den sista resan jag gör en kort sådan men ändå, något att minnas och reflektera över. man kan inte stanna förrän det är stopp. Ja stopp ja. Idag tog jag bilen skulle handla en del och min cykel står på vinden i värmen för det är slut cyklat för i år. Jag åkte därför till coop i Malå Bilen fick gå medan jag hämtade vad jag behövde Satte mig i bilen den stannade gick inte att starta igen. Jag gick till min hustru sannade där i 3 timmar ,gick tillbaka till bilen utanför Coop. Den startade på en gång. Nu står den under tak med motorvärmare.

Det snöar och vägarna är än så länge oplogade, man kanske kör under natten annars får man ta på sig skor med högre skaft.

Ingen dag är den andra lik, jag vill påstå att det finns många saker att hänga upp sig på men samtidigt kan man också se att det finns en del glädje ämnen. Så är det inte med mat och framförallt varm sådan, då det ofta är kallt när de tar de sista tuggorna. Ja många på boendet äter sakta och därför blir maten kall. I andra fall blir den kall redan vid start på grund av att mat som håller enligt mätning och föreskrifter 60 grader serveras på en kall tallrik där försvinner värmen. Nu har jag påpekat det givetvis men man hävdar att det serveras varm mat? jag har flera gånger matat min fru och senast var det blodpudding med fläsk och lingonsylt. Inget av detta var varmt. Det är en hälsorisk.

Nåja man skall väl ha något att göra och reta sig på, men också ansvaret jag känner inte bara för mig själv utan även för min kära hustru. Jag är ju hennes hjärna nu och även talet jag vet vad hon gillar och jag eftersträvar att hon skal ha det gott.

Nya ämnen dyker ständigt upp, jag kan väl släppa en del och det går en vecka jag ser problemen kopplar dem till mitt eget lösningsmedel för att hitta orsaken. När jag närmar mig problemet kan jag inte släppa det. Jag låter därför lite tjatig och många ändrar sin attityd mot mig, Det svåraste är är människor med makt inom stat och kommun, de kan ju inte diskutera som vi vanliga gör utan de måste följa vissa upprättade regler. Där blir jag lite ställd, det kan vara mycket simpla små saker jag reagerat på men som inte går att få ändring på. EX jag sa en dag till föreståndaren att man behöver inte slösa med servetter eller haklappar. Till varje patient går det åt minst 6-7 haklappar i plast per dag ,det går att använda om de är rena och inte solkiga. samt att använda en rulle papper i stället för servetter att torka sig om munnen med efter måltid. Hon svarade det är försumbart,( skattepengarna från oss betalare kommer man behöver inte snåla.)

På Sörgården tar man inte som på restauranger tillbaka returer och använder fullt riktig mat som varit förpackade och under kyla utan man slänger det i soporna 10-20 portioner riktig mat slängs. Jag försökte räkna ut vad kostnaden kunde bli. på 365 dagar 50 till 60 000 kronor.  Men det är försumbart menar ansvariga. Det finns många liknande problem som dagligen dyker upp och jag undrar om inte världen behöver några epidemier i blan d för att stanna upp.  

Det kan väl knappas vara en tillfällighet att det tagit 100 år innan en kvinnlig stadsminister utsågs. Orsaken är att kvinnor kan inte hålla sams. Nu är  väl alla på kant med varandra. Snart börjar de att slåss. Hur kan man hoppas att vi medborgare ska få förtroende. för landets skötsel, när man inte kan vara sams, om en enda sak utan hittar på den ena anledning efter den andra att skylla på någon annan. Vad är det som har gjort dessa kvinnor lämpliga att sköta vårt land. 

Det börjar bli för mycket av intriger och tjafs, Vad vinner vi medborgare på detta? Inget av det som utlovats har någon legitimitet. 1000 kronor mer i plånboken för pensionärer i augusti nästa år. Det är väl redan i papperskorgen. Sänkt bensin skatt, det är för tidigt att lova dessa saker vi blir inte lockade. "Hotelser om jag inte får detta, så röstar jag inte på dig" är det politik? Är det demokrati att man inom olika områden och partier hotar varandra. Det är ju inte ens en ärlig affärsuppgörelse. Kommer Sverige bli bättre? Kommer man att skjuta mindre, kommer miljön och vår planet bli räddad av dessa kvinnor? Jag är skeptisk! 

Att lyssna på på utfästelserna och vad de partiledarna säger i intervjuer, är ju knappas sanningar man kan tro på. Blir vi lyckliga vinnare nu när SD har lyckats med att nästla sig in hos M. Kommer världen att stråla och dödandet upphör, kan våra barn och barnbarn någonsin lita på vad som sägs. Har någon av partiledarna kollat igenom vad de lovar och vad de utmålar för framtiden, tänk om barnen nu lyssnar och det visar sig inte stämma om några år.. Jag bara spekulerar och tycker att man skall inför de gamla symötena man hade tidigare när jag var en ung dräng i Sverige,det var lycka det och tårtan var god

När jag tänker efter kanske mitt och min frus liv kunnat bli annorlunda. Redan från början var vi inställda på att fånga världen. Se oss omkring och kanske ta oss längre bort i det för oss oupptäckta. Men så blev det inte, vi hamnade i Medelhavet av den enkla anledningen att jag eller rättare sagt, vi var trötta på kyla och snö. Vi ville vistas under en solig himmel, inte en trist och brunskitig snö i Uppsala. Så under omtumlande  ekonomisk katastrof kom vi att en dag landa i Spanien och Estepona. Där hade för övrigt ingen av oss varit tidigare så det var en upplevelse i sig.

Att vi senare fick vänta på båtägarna från Stockholm ,vilka vi skulle segla tillsammans med gjorde inget, vi kund påbörja vår sneseglig själva, och göra alla de misstag som fanns i vår omedelbara närhet. Vi var två naiva kalvar på bete, viken skall sägas så här i efterhand att det  var tjusningen och den nödvändiga gemenskapen odlades just där och just då.

Vi började med att hyra en bil, det var det lättaste. Till Granada uppe i bergen stod på vår färdplan. Nyfikenheten och det härliga vädret, gav oss en bra resa.  Vilken av bröts i en snäv kurva då en polis på motorcykel plötsligt, ville att vi skulle stanna och kliva ur bilen det var för övrig första gången vi träffade en polis i Spanien.. Han såg lagom barsk ut. Körkort på oss båda tog han i beslag, samt hyr kontraktet på bilen. Han gick till sin motorcykel och låtsades ringa ett samtal, men kom strax tillbaka överlämnade mitt körkort, men behöll min frus. Jag protesterade lite lamt på engelska, som han givetvis inte förstod. Han hänvisade oss till polisstationen i Granada där skulle vi få tillbaka våra tillhörigheter. Han såg naturligtvis att vi  just kommit ner från Norr med tanke på vår bleka och vita hy.

Granada blev en upplevelse men kanske inte riktigt som vi hade hoppas vi tillbringade 20 timmar på stadens polisstation. De ville ha 800 kronor för att min frus namn stod på kontraktet ,men att jag satt vid ratten. Enligt Spansk polis var det en grov förseelse, som renderade i böter. Lite smått tilltufsade körde vi ner till Malaga och uppsökte polisstationen där, man sagt vi skulle få pengar till baka och att det bara var fråga om en deposition. Man fick sig ett gott skratt när vi på dålig Engelska framförde våra önskemål, och löfte från polisen i Granada. De sa att Landsortspolisen kan inte erbjuda något vi skall betala. Ni får åka tillbaka och kräva pengarna av dem. Vilket inte var tänkbart efter senaste kontakten med Polisen Granada. 

 Men tillbaka till Estepona, mat och vin kunde vi väl tänka oss, vi var ju på semester.  En lockande restaurang  med hyggliga priser var vårt mål., En dam med långa kjolar kom emot oss med en vissnad röd ros, och ville sälja den mot några pesetas, Min fru tog fram sin plånbok och öppnade den gav kvinnan ett par pesetas för den vissna rosen. Under den korta manövern hann dock kvinnan med långa kjolar att ta en tag i resten av de 2 000 svenska kronor som var en del av vår reskassa. Middagen blev ändå relativt trevlig. Men vi låste dörren till hotellrummet och satte en stol framför handtaget både för balkongdörren och dörren ut. Vi seglade med paret från Stockholm och hade en trevlig resa ...ja hela sommaren. När vi ett halvår senare kom till Linköping där vi bodde då slog vi upp Aftonbladet där stod min artikel jag skickat för flera månader sedan och jag fick ett horar på 800 kronor.