När jag tänker efter kanske mitt och min frus liv kunnat bli annorlunda. Redan från början var vi inställda på att fånga världen. Se oss omkring och kanske ta oss längre bort i det för oss oupptäckta. Men så blev det inte, vi hamnade i Medelhavet av den enkla anledningen att jag eller rättare sagt, vi var trötta på kyla och snö. Vi ville vistas under en solig himmel, inte en trist och brunskitig snö i Uppsala. Så under omtumlande ekonomisk katastrof kom vi att en dag landa i Spanien och Estepona. Där hade för övrigt ingen av oss varit tidigare så det var en upplevelse i sig.
Att vi senare fick vänta på båtägarna från Stockholm ,vilka vi skulle segla tillsammans med gjorde inget, vi kund påbörja vår sneseglig själva, och göra alla de misstag som fanns i vår omedelbara närhet. Vi var två naiva kalvar på bete, viken skall sägas så här i efterhand att det var tjusningen och den nödvändiga gemenskapen odlades just där och just då.
Vi började med att hyra en bil, det var det lättaste. Till Granada uppe i bergen stod på vår färdplan. Nyfikenheten och det härliga vädret, gav oss en bra resa. Vilken av bröts i en snäv kurva då en polis på motorcykel plötsligt, ville att vi skulle stanna och kliva ur bilen det var för övrig första gången vi träffade en polis i Spanien.. Han såg lagom barsk ut. Körkort på oss båda tog han i beslag, samt hyr kontraktet på bilen. Han gick till sin motorcykel och låtsades ringa ett samtal, men kom strax tillbaka överlämnade mitt körkort, men behöll min frus. Jag protesterade lite lamt på engelska, som han givetvis inte förstod. Han hänvisade oss till polisstationen i Granada där skulle vi få tillbaka våra tillhörigheter. Han såg naturligtvis att vi just kommit ner från Norr med tanke på vår bleka och vita hy.
Granada blev en upplevelse men kanske inte riktigt som vi hade hoppas vi tillbringade 20 timmar på stadens polisstation. De ville ha 800 kronor för att min frus namn stod på kontraktet ,men att jag satt vid ratten. Enligt Spansk polis var det en grov förseelse, som renderade i böter. Lite smått tilltufsade körde vi ner till Malaga och uppsökte polisstationen där, man sagt vi skulle få pengar till baka och att det bara var fråga om en deposition. Man fick sig ett gott skratt när vi på dålig Engelska framförde våra önskemål, och löfte från polisen i Granada. De sa att Landsortspolisen kan inte erbjuda något vi skall betala. Ni får åka tillbaka och kräva pengarna av dem. Vilket inte var tänkbart efter senaste kontakten med Polisen Granada.
Men tillbaka till Estepona, mat och vin kunde vi väl tänka oss, vi var ju på semester. En lockande restaurang med hyggliga priser var vårt mål., En dam med långa kjolar kom emot oss med en vissnad röd ros, och ville sälja den mot några pesetas, Min fru tog fram sin plånbok och öppnade den gav kvinnan ett par pesetas för den vissna rosen. Under den korta manövern hann dock kvinnan med långa kjolar att ta en tag i resten av de 2 000 svenska kronor som var en del av vår reskassa. Middagen blev ändå relativt trevlig. Men vi låste dörren till hotellrummet och satte en stol framför handtaget både för balkongdörren och dörren ut. Vi seglade med paret från Stockholm och hade en trevlig resa ...ja hela sommaren. När vi ett halvår senare kom till Linköping där vi bodde då slog vi upp Aftonbladet där stod min artikel jag skickat för flera månader sedan och jag fick ett horar på 800 kronor.
2 kommentarer | Skriv en kommentar | Kommentarer RSS