Det är ensamheten som påverkar, känslan av att det finns andra med samma eller liknande problem saknar betydelse, just då för det är en personlig känsla. Du min kära hustru har inte det, vad jag vet, att tänka på. Du kan luta dig till baka och förvissa dig om att det finns människor med goda avsikter som kommer till din hjälp. Du känner inte av ensligheten eller den kyla som sprider sig när man inte får en värmande kontakt.
Vad tycker man att det istället kunde vara? En gemenskap i själva kommunen skulle vara bra. Anhöriga i från olika boenden har ett behov att ställa frågor och eventuellt få ett svar. Man skyller allt på Coronan att man inte kunnat träffas. men det finns ju många andra sätt att hålla kontakten. Man behöver inte bli handlingsförlamad bara för att vi har en smittsam sjukdom runt oss.
Att bara få en kontakt med någon som kan räta ut en del frågor eller som man numera säger LYFTA frågor. Det är trots allt kommunernas skyldigheter att ordna för anhöriga i olika sammanhang.Antingen med kontrollerade träffar eller en digital och genomtänkt samling.
Ja det var vad som dök upp från att diskuterat med en del anhöriga på de två demensforum som finns på nätet.Jag kommer snart till dig min kära hustru.
0 kommentarer | Skriv en kommentar | Kommentarer RSS