Blogg

Det är ensamheten som påverkar, känslan av att det finns andra med samma eller liknande problem saknar betydelse, just då för det är en personlig känsla. Du min kära hustru har inte det, vad jag vet, att tänka på. Du kan luta dig till baka och förvissa dig om att det finns människor med goda avsikter som kommer till din hjälp. Du känner inte av ensligheten eller den kyla som sprider sig när man inte får en värmande kontakt.

Vad tycker man att det istället kunde vara? En gemenskap i själva kommunen skulle vara bra. Anhöriga i från olika boenden har ett behov att ställa frågor och eventuellt få ett svar. Man skyller allt på Coronan att man inte kunnat träffas. men det finns ju många andra sätt att hålla kontakten. Man behöver inte bli handlingsförlamad bara för att vi har en smittsam sjukdom runt oss.

Att bara få en kontakt med någon som kan räta ut en del frågor eller som man numera säger LYFTA frågor. Det är trots allt kommunernas skyldigheter att ordna för anhöriga i olika sammanhang.Antingen med kontrollerade träffar eller en digital och genomtänkt samling.

Ja det var vad som dök upp från att diskuterat med en del anhöriga på de två demensforum som finns på nätet.Jag kommer snart till dig min kära hustru.

En del frusna tankar kommer till mig, gör jag rätt eller gör jag fel. Hur kommer det sig att jag blir tveksam inför till synes enkla beslut? Förklaringen kan vara att man känner sig inte odödlig längre, det finns tecken på att kroppen håller på att krackelera och anta en försiktigare hållning till det som tidigare var så själv klart.  kanske borde jag anpassa mig? Kanske borde jag förstå att jag inte kan leva som tidigare. Det vetskapen och eventuelle omställningen är för mig personligen mycket svår. Jag accepterar inte min ålder, eller att den skulle kunna vara ett hinder.

Nu när jag ser att solen återvänt och det slutat snöa, verkar det på mig som en injektion av något slag, det finns hopp inte kan väl världen få bestämma mitt sätt att leva. Inte kan väl min ålder vara ett hinder ,det borde ju rätteligen vara tvärt om. Ålder betyder för mig erfarenhet och mindre missar i besluten. Tyvärr  var det sista lite överkurs för idagarna  har jag ändå fattat beslut som strider mot det jag tidigare, sa. 

Vinter betyder också ett något mer av lugn inombords att inte göra mer än vad vädret utanför mitt fönster bestämmer. Sedan tiden med segling fick jag tidigt lära mig att inte streta emot vädrets makter, medger att det gjordes ändå försök att överträffa det som händer när det är vindar på 25 m /sek och det regnar. Det kan ju under en kortare tid vara uppfriskande men i långa loppet, blir det en dramatisk pina. Idag kan jag bara se att det är en glädje med att sitta innanför det fönstret och se hur träd bojer sig för vinden.

Dagen har för mig just börjat och jag har tagit på mig stora skor som står emot snö och kyla. Jag har också en plan på hur dagen skall se ut. jag vet att du skall få besök av mig min kära hustru vi kommer som vanligt att tillbringa gemenskapen med tystnad, och lite massage samt musik som jag igår såg att du reagerade  på. Jag har därför för avsikt att låta dig lyssna på samma musik varje dag för att om möjligt kanske känna ett ihågkommande. 

Fortfarande lite svagt solljus, inte så att det sticker i ögonen utan bara lite behagligt ljus. Jag sitter och tänker tillbaka på tider vi upplevt. Det kan väl inte bli patetiskt att fundera över vad livet ändå har givit oss. Vi var till att börja med två helt olika individer det är vi ju fortfarande, men tanke mässigt . Du min kära hustru omtänksam lite fördröjande i svaren, medan jag tänkte och handlade. Det skulle väl aldrig gå att få ihop en sådan konstellation. Vi var ju dessutom så gamla att vi lärt oss att sitta på var sin stol. (lära gamla hundar sitta)  visst var det en del omställningar jag med en dynggrep som närmsta redskap. Och med båda fötterna på jorden, om man vill kalla det så.

Tiden använde vi till att finna andra och möjligen gemensamma vägar, det blev bensinmack du slutade på ett väl betalt arbete. Jag reste till Östersund och arbetade. Lyckligtvis hade jag ingen aning om sjö ,hav och lutande båtar. Vilket du min kära hustru ansåg vara ett normalt tillstånd. Den normaliseringen jag då genom gick med ditt goda stöd, förbyttes i ett och annat glädjeskutt, ofta när vi lagt till vid någon klippa med fast grund eller kaj där det säkert kunde förtöja fartyget. 

bensinmack äventyren blev ett fiasko och som tur var rasade hela mack fundamentet en nyårsnatt vid fyra tiden. Vi lät den ligga och avslutade den delen av misstag, " det skulle komma flera" Avslutet var av den mycket tillfredställande arten. Vi fick ett uppdrag att segla Svea Maria genom hela Medelhavet. Som novis hade jag inget att tillföra mer än att lita på dig min kära vän, och det visade sig att jag behövde inte vara orolig, och koskit och dynga var nu avlägset i minnes banken.

Man kan kanske på stå att en bidragande orsak till varför vi lyckades att hålla vår vänskap och kärlek glödande var just den gemensamma nyfikenheten, och en aldrig sinande ström av misstag som vi blev tvungna att hjälpas åt med att fixa. När jag sitter intill dig nu och jag håller dina händer ( syns inte på bilden) tänker jag på dessa stunder balansen i vårt liv blev en lycklig och givande tid c.a 40 år. Jag kan inte heller glömma de otaliga publicerade artiklar du med energi och livfullt återgett våra resor. Många har uppskattat din humor, ditt allvar och din fantasi. Jag älskar dig och jag saknar dina ord och dina formuleringar och din obefläckade kärlek till mig.

Tystnaden eller sömnens rike: Jag försöker finna en bild om hur min kära hustru upplever sin dag. Vi sitter tysta i ett par timmar. Möjligen är du medveten om att jag sitter där hos dig, men knappast vem jag är? Det spelar egentligen ingen roll för jag vet vem du är och jag reagerar efter det.

Vi har kontakt genom händer, och jag vet att du inte vill att jag skall gå, det är den svåra biten jag blir osäker, blir du ledsen eller har du glömt att jag var där när du inte ser mig.  Vi diskuterade  med personalen om hur viktigt det är att du sitter bra i din rullstol. Du kan ju inte delta i den diskussionen du somnar trots att vi talar ganska högt. Du befinner dig i ditt rike. dit når jag inte för jag vet inte var det ligger. Det finns inga vägvisare att luta sig mot, Man har svårt att navigera i det okända.

Perioden andas av ett lugnt tillstånd, det kräver inte någon stress från min sida inga måsten som blir besvärande. Inget som stör det tillvara vi skapat. För hur det än beskrivs i olika texter på diverse Fc sidor har sjukdomen Alzheimer dragit in mig som anhörig, och jag känner samhörighet med det som händer. Tankarna blir dubbelsidiga mina vanliga tankar som en gång stimulerade oss båda genom  många värdefulla samtal. Det har nu blivit för mig att tänka. "hur skulle du ha tänkt i den situationen"

Nu tar sjukdomen allt i sin väg ! Frågor ställs men inga svar, ibland blir man arg för att det saknas någon form av botemedel det har forskats i 40 år. Man står på samma plats och inte kommit närmare än att möjligen fördröja den plåga människan utsätts för, både den sjuke och anhöriga man går fram i ovisshet. Saknade tystnaden och kärleken är det som håller ihop vår existens. Det var kanske en dyster skrivning idag och det är så. Jag ser sällan något muntert och glatt i denna situation. Jag saknar ingenting för min del. Men saknaden är enorm .

Var det nödvändigt frågar jag mig, svaret blir som tidigare ingen vet. Varken du eller jag kände något särskilt utan lät oss underkasta oss folkhälsomyndigetens beslut. Vårt liv är att betrakta som paus utan reklam. Det går på tomgång. Du sover genom våta träffar ,jag är nöjd med att vi träffas, en tryckning i handen är nog för att vi på något sätt -inbillar jag mig har en kontakt. Det räddar en stor del av min dag och de små enkla sysslor jag eventuelle planerar kan mycket väl vänta till nästa dag.

Om livet är tråkigt? nej då men enkelt. Jag satte mig framför TV ,vilket är en stor del av min sysselsättning. Jag hade tillagat blodpudding  med tillhörande fläsk eller bacon, utan lingonsylt Ett glas vin till anrättningen. Jag tänkte mellan tuggorna Varför sitter jag här ensam och tvingar i mig mat, som jag egentligen inte tycker bra om. Varför sitter jag inte på pizzerian, och ser en del människor?

Saken är enkel jag vill vara ensam jag trivs med mig själv ,det är inte säkert att jag skulle göra det med några andra människor. Det skulle vara olyckligt att tänka sig sitta tillsammans och inte gilla det. Risken är stor att jag reagerar så. Den enda jag kan tänka mig här och nu är dig min kära hustru. Men den tiden har runnit undan, vi blir inte i den situationen mer. När mörkret nu faller här i Malå och man hotar med snö i morgon är det en början på något nytt  Det stavas vinter.

Lägenhet nummer 1004 Furugatan 5 939 32 Malå där bor jag det är en etta med kök bra och lagom för mig. Jag upptäckte för någon vecka sedan att mellan klockan 2300 - 0400 var elementen avstängda det var kallt på morgonen och duscha var inte att tänka på. Jag kontaktade Malåbostäder om orsaken till värmeförlusten samtidigt som jag påminde om att vi betalar hyra och i den ingår värmen, det står inget om att det bara är under dagtid. Till att börja med förstod de inte, och de hade  minsann värmen påslagen. Efter ytterligare några envisa mail kom då ett besked att en tekniker skulle under söka problemet. Natten efter var det värme i elementen. Jag frågade vaktmästaren för jag är ju misstänksam av mig. Hur kommer det sig. Jo svarade han det går att stänga av nattetid det tjänar kommunen eller bostadsbolaget ganska mycket på.???? Men vi betalar ändå full hyra eller hur? jo visst svarade han.