Om

Den här bloggen handlar om livet före och efter. Segling med små och stora båtar arbete och Alzaimers sjukdom. Många av berättelserna är från resor och vårt gemensamma liv. Men även önskningar och förhoppningar.

Kontaktformulär

Sidor

Senaste inlägg

Visar inlägg från april 2021

Tillbaka till bloggens startsida

Alzheimer

Det blev en ny upplaga ändå det finns lite efterfråga på boken, och jag vill därför passa på att trycka den i en ny upplaga. Varför det tänker någon, räcker det inte som det är? Ja det kan man tycka, men det har enligt somliga som läst den att det kan förklara vissa saker som händer inte bara hos den som drabbats av sjukdomen utan vi anhöriga är i högsta grad delaktiga i processen. 

Det finns också en annan aspekt på skrivandet av boken ,att jag själv kunnat kanalisera. och i viss mån förstå det som händer och kanske sätta mig imn de svårigheter som kommer upp. När man skriver, särskilt jag som har en förskole  kunnskap när det gäller det svenska skrivna språket. Det är inte bara stavfelen ,som nu är avhjälpta i viss mån av det program jag skriver i. som tur är är stavningskontrollen mer vaken än vad jag är.

Det handlar också om att kunna formulera sig så andra förstår, mitt enkla språk innehåller inte många främmande betydelser, när jag någon gång använder något ord som jag troligen inte förstår, men låter bra. Finns det som tur är språkpoliser som kan rätta mig. Så hela denna procedur med att skriva en bok kom egentligen från en god vän på Gotland, som ansåg att det fanns tillräckligt med bra stoft för att det skulle bli en bok. Jag är honom mycket tacksam för den ordning han skapade på manuset. Jag antar att han kanske inte hade insett vad han gav sg in på. men fixade detta ändå

Ja det kan kanske förklara lite varför jag envisas att försöka sälja boken, det finns inget vinstintresse därtill har jag betalt för mycket för att kunna rädda. Men det delar jag med många andra som skriver böcker man får inte igen det man lägger ut. En frakt av boken kostar 50-60 kronor numera. Som tur är har jag fått en kontakt som kan till en pensionärskostnad trycka boken. 

Jag kommer nu min vän

Alzheimer

Ja visst kan man önska och det kan kanske bli verklighet så småningom. När det vet ingen det står i Guds makt att ompröva vår pålitlighet. Man kanske tror att det är vår statsminister eller Folkhälsomyndigheten som avgör hur vi kommer att träffas framöver. Det ligger nära till hands att bygga sig en Noaks ark. Eller en skogskoja högt uppe på fjället. Att samlas, som här på bilden är bara något för framtiden nostalgiker att plocka fram och förundra sig över. (tänk att de gjorde så) 

Bilden är tagen från 5 våningen i Bananen Torrevieja. Där hyrde vi ett tag och fann oss mitt i den badande verkligheten. 30 sekunder med hissen var man badande.

Ändå så finns det så många som hatar människor med annan hudfärg, medan man skälv satsar på att gömma sin vita hud med solkrämer och pressande i solen i ett främmande land. Jag undrar ibland när jag läser alla negativa superlativer framför allt på Facebook var finns deras logik eller moral kan man undra. Man hatar invandrar till Sverige, men köper sig senare en charterresa till ett annat utländskt land med 100% utländska invånare.

Vi trivdes utmärkt och fick många vänner med varierande hudfärg och nationalitet det är inte någon annans fel än vår egen om man har synpunkter på att bara för att man inte är född i Sverige är man att betrakta som opålitlig och smått kriminell. Det är inte så långt ifrån våra egna värderingar bara för att man saknar Svenskt pass

Vi åt jordgubbar idag min vän du såg pigg och glad ut, vi kramade och hade en bra stund tillsammans innan du skulle vila. Jag blir aldrig van att gå min väg, när du somnat. Det finns så mycket saknad och så mycket värme i din lugna och avslappnade sömn. Vi ses i morgon min vän.

Alzheimer.

Den 1 januari 1985 skrev du i vår dagbok följande jag cit: Svåra stunder är så långa låt dem inte bli för många. allt är nära särskilt de kära, låt livet vara gott i stort och smått.... väntar på samtal slut cit.

Det har blivit många stunder under väntan från oss båda.  men vi  har alltid kunnat förenas i det som för oss varit viktigt och nära.

Den 20 Januari samma år går vi från Castries till s:t Lucia och därifrån till Pidicon island. Du skriver Cit vid nyss fylda 41 skall jag upp på en hästrygg för första gången i mitt liv, det bar sig inte bättre än att jag for över på den andra sidan, och när hästen vände på huvudet såg jag att den skrattade ,eller om det var hästskötaren.

En andra gång föll jag också av samma dag samma häst när den försökte sig på trav ,tror jag det heter. Eva bytte häst med mig om det var av hänsyn till mig eller hästen vet jag inte. Det var svårt att sitta den dagen minns jag. slut cit.

På Bequia till Port Elisbeth. Träffade en svensk IF båt som seglat över atlanten ,men tänkte inte segla den hem igen. 

Vi har skrivit och framför allt du om det vi varit med om, och det är en mycket omfattande mängd artiklar böcker mm Trilogin ovan har därför en ny utgivning i E bok sammanhang  kan lätt laddas ner.

Jag har försökt att skriva och vara personlig i boken Alzheimer kärlek anhörig för vi har alltid haft en personlig framtoning i det vi säger eller skriver, det har jag fortsatt med i den boken så även i Kanalbyggaren där du också är mycket involverad.

 

Försäljningen går inte bra och jag önskar att man köper båda böckerna ,man kan höra av sig till mig så ser jag till att skicka till er som vill läsa Trilogin finns på Adlibris så även de andra böckerna dessutom kommer Vårt liv ombord ut som en nyupplaga inom kort och kan köpas av oss, till ett hyggligt pris.

Jag kommer till dig strax.

Alzheimer

En kaktus frukt är kanske det man längta efter i vintergrottan.

 

Eller marknaden i Torrevieja med några jordgubbar i solen.

 

När morötterna är färdiga för att kokas som tillbehör till en god middag ett välsmakande vitt lite syrligt spanskt vin. Ja kanske är det vad jag tänker nu i mina utblickar mot världen där Uppsala fått stänga sina gränser, och den övriga mänskligheten vägrar att följa rekommendationer för att få slut på den plåga som många dagligen funderar över. Det blir inga studentfester i år. Livet orkar inte med vårens yra det får bli ett annat år. 

Vi hade en stund tillsammans idag du är omedveten om vad som händer och jag kan i någon stund vara lite glad över detta. Ja den som inte behöver oroa sig, har inget att frukta. Din lugna blick sa mig att din oro är inte närvarande. Du lever inte det livet. Du har ett annat liv att leva där omständigheterna inte påverkar. Det är hos dig jag finner tröst.  Vi ses i morgon min kära vän och kamrat.                                   

Alzheimer

Att veta vad man är i tillvaron känns för många absolut nödvändigt och kunna orientera sig blir kanske ett ständigt och plågsamt sätt att leva. För oss har det sällan varit någon stor tanke. Visserligen kunde det ibland ställa till problem, vägvalen och filkörningarna blev alltid en källa till ytterligare  kunskap och sevärdheter.

Mer allvarligt blir det när man vilse i tillvaron, det vill säga man får svårt att orientera sig i nuet, och bestämma riktningen på vart man vill gå. Eller som du nu inte lider av den missade orienteringen, dels därför att några andra sköter den delen. Men det fanns en tid då dina frågor var mer plågsamma för dig. Då det var svårt att känna igen ansikten, som du tidigare var utmärkt bra på. Eller bara få vetskap om vad man önskar av dig. Du har kommit ifrån dessa frågor nu ,du kan lugnt bara finnas i nuet den korta sekundsnabba komihågskärvan, som ännu finn i ditt huvud.

Under den tid vi tillsammans löste våra orienteringsbehov ,fanns det för det mesta en klar och utstakad riktning. Mer kanske i tanke världen, än i det praktiska. jag tror eller vet att det var just dessa önskningar och planer som höll vår dialog så vital att det aldrig sinade i sin ton, att det alltid fanns nya vinklingar och önskemål för vår t resande, någon påstod oss vara nomader. Det är sant vi kände oss som nomader och fortfarande är vi i den riktningen.

Kärleken tog oss också in på vägar som vi annat fall knappast kommit på, det fanns alltid en förklaring till vad som skulle bli resultatet av vår väg eller riktning och det mynnade ofta ut i en kärleksförklaring eller resa. Fortfarande reser jag mot samma mål, känslan till kärleken och din närvaro din doft och den beröring som vi kan ge varandra fortsätter samma väg som tidigare. Vi vet vår väg vi vet att det är utstakad vi håller oss inom vissa gränser, inte på samma sätt numera. Kanske har vi blivit klokare genom vårt resande och våra vägval. Jag kommer strax min kära. 

Äldre inlägg