Tankar, tid! Nu när jag har tid kommer också tankar som jag kanske spolat bort tidigare. Det kan röra sig om vad som helst. Ofta handlar det om kärlek, gemenskap. Det syns inte alltid utan på men, finns ändå. Många av oss döljer, eller bara kapslar in sina känslor. Man vill inte visa sin sårbarhet. För att visa känslor, är att vara sårbar, vi saknar ofta försvar mot en känslomässig handling.
När saker händer och man tvingas se det i ljuset, av en gemensam dramatisk händelse. Just i detta nu, måste man visa var man har sina känslor ,för sig själv i första hand men även för om givningen. Fortfarande vill man inte tala om dem för risken att verka sårbar eller åtkomlig i andra och avgörande sammanhang, man ser till att passa in.
Just nu med den avgörande krisen med smittorisker skapas en ganska omfattande och som jag ser det avgörande känslomässig situation. Man blir sårbar i sitt inre man måste tänka sig för, man bör inte träffas nära. Vi måste hitta ett sätt att hantera känslor. Man måste tillåta sig att visa dem, att gråta och känna sig ensam utesluten, hör till den sjukdomen Coronan. Styrkan som finns hos oss är när vi tillsammans kan samlas och känna en gemenskap, som till exempel vid krigs situationer eller bränder eller liknande. Man kan enas gå tillsammans visa sina känslor och genom lida situationen. Så är det inte nu nu skall man tänka tvärt om.
Det blir svårare att lösa problemet för vår önskan är stark att få lösa det tillsammans. Det är då man finner tröst och styrka. Nu måste vi finna ett annat sätt att lösa den pågående Coronasmittan.
0 kommentarer | Skriv en kommentar | Kommentarer RSS