Det får bli det sista blogg inlägget för detta år. Det är inte mycket som förändrats av drömmar önskningar och hopp. Det som ändrat på ordningen och skapat oro är just coronan . Vi är alla drabbade. Mycket mer än ett världskrig. Hur det kommer att se ut efter den tid vi tillbringat i karantän, och med munskydd och avstånd. Visst kommer det att ha ändrat den ordning vi tidigare var bekant med.
Det finns ändå en hoppfullhet i ett vaccin som kanske helt botar och låter oss återgå till tidigare liv. Det kommer att bli en lättnad. Vi som är gamla nog har "förkörsrätt", vilket återigen skall skydda oss. Antalet döda är en påminnelse om vår dödlighet, och med respekt får jag konstatera att jag varje dag hör om någon som jag visserligen tillfälligt blev bekant med, avlidit.
Jag bor ju i ett område och besöker dagligen människor som är närmare livets slut. Man kan inte vänja sig helt men får andra och mer sansade tankar i huvudet. Det kan troligen räknas på antingen en hand, eller båda om livets förändring för mig med. Det finns ingen rädsla inför det faktum, utan mer en resa att göra. Att ta stunden som den just nu, är och inte lägga energi på allt för vidlyftiga framtidsplaner.
Att se tillbaka och konstatera ett bra liv är kanske att trygga tilliten och känna en form av tacksamhet. Jag sitter hos dig min kära vän och hustru, vi ser på varandra och det händer att du spärrar upp ögonen, och förvånat kanske konstaterar att du känner igen något av den skäggiga typen, som håller din hand. Mitt dagliga besök som jag behöver, du har alltid för mig jämnat vägen för att vi fridsamt skall kunna gå vidare. Jag vill med all kraft försöka ge något tillbaka. Jag vill på detta sätt önska oss ett gott nytt år och även alla våra vänner som ständigt stöttar oss med fina ord.
6 kommentarer | Skriv en kommentar | Kommentarer RSS