Blogg

Det får bli det sista blogg inlägget för detta år. Det är inte mycket som förändrats av drömmar önskningar och hopp. Det som ändrat på ordningen och skapat oro är just coronan . Vi är alla drabbade. Mycket mer än ett världskrig. Hur det kommer att se ut efter den tid vi tillbringat i karantän, och med munskydd och avstånd. Visst kommer det att ha ändrat den ordning vi tidigare var bekant med.

Det finns ändå en hoppfullhet i ett vaccin som kanske helt botar och låter oss återgå till tidigare liv. Det kommer att bli en lättnad. Vi som är gamla nog har "förkörsrätt", vilket återigen skall skydda oss. Antalet döda är en påminnelse om vår dödlighet, och med respekt får jag konstatera att jag varje dag hör om någon som jag visserligen tillfälligt blev bekant med, avlidit. 

Jag bor ju i ett område och besöker dagligen människor som är närmare livets slut. Man kan inte vänja sig helt men får andra och mer sansade tankar i huvudet. Det kan troligen räknas på antingen en hand, eller båda om livets förändring för mig med. Det finns ingen rädsla inför det faktum, utan mer en resa att göra. Att ta stunden som den just nu, är och inte lägga energi på allt för vidlyftiga framtidsplaner.

Att se tillbaka och konstatera ett bra liv är kanske att trygga tilliten och känna en form av tacksamhet. Jag sitter hos dig min kära vän och hustru, vi ser på varandra och det händer att du spärrar upp ögonen, och förvånat kanske konstaterar att du känner igen något av den skäggiga typen, som håller din hand. Mitt dagliga besök som jag behöver, du har alltid för mig jämnat vägen för att vi fridsamt skall kunna gå vidare. Jag vill med all kraft försöka ge något tillbaka. Jag vill på detta sätt önska oss ett gott nytt år och även alla våra vänner som ständigt stöttar oss med fina ord.

Jul går mot sitt slut, jag tänker att det är ganska skönt ändå. Jag tycker att vardagen har tillräckligt av dramatik i sig så man behöver inte förstärka den med eventuelle traditioner. Jag har fortsatt komma till dig, och igår var vi ute dessutom. Idag var det städning på ditt rum för det sker annars var tredje vecka, vilket jag anser är för lite. Det är ganska lätt att torka av golv och ytor för rummet är inte så stort. 

Nu pratas det mycket om eftersatt vård, man bedyrar att det skall bli ändring. Vilken ändring som skall ske vet man inte, inga förslag har kommit från något parti. Det är troligen glömt när vaccinet fått göra sitt, när den ekonomisk verkligheten vaknar och visar tomma skattkistor, lugnet och nervositeten lagt sig. När hoten om att regeringen bör avgå visar sig vara som en rädd, hund som skäller.

Vi lever i en värld där omställningar är nödvändiga och för oss äldre en bättre tillvara. Det man idag kallar vård och vägra erkänna att Alzheimer är en sjukdom. Man kräver att det skall kallas för brukare eller boende ingalunda patienter. Man hävdar att det som sker på respektive boenden är vård. jag vill kalla det förvaring. Vården är ett halvt fyllt vattenglas, för att fylla det krävs resurser som kommunerna inte har. Om man skulle fylla på vårdens vattenglas krävs ett stort och gemensamt åtgärdspaket. 

Man glömmer lätt löften som man i en pressad situation lovade, och det kan därför med stor sannolikhet återgå till det halva vattenglaset. För att få en vård som svarar upp mot behovet ,krävs först och främst att man erkänner att demens är en sjukdom och betraktar de som drabbats för patienter inte som brukare. Det kan också med fler i personalen utan extra kostnader förbättra och vara lyhörd för de önskemål patienterna har. Det räcker inte att bara byta blöjor och mata det krävs med närhet som massage för liggande, utegång för alla minst en gång i veckan. Det behövs sysselsättning istället för drog medicin. 

Vi har ändå med min hjälp lyckats hålla oss friska och skapat gemenskap jag kommer som vanligt imorgon.

Byske -Rökå 1-1 Vill man minnas, det som en gång varit verklighet? Givetvis är det där alla minnen finns ,all erfarenhet det man senare bygger sitt liv på. Ulf Wikman tvåa i skytteligan med 6 mål för Rökå. Det har format Byn det har satt en prägel det har skapats en gemenskap. Super tanterna i Byn. De har genererat kunnskap inställning det har skapats något som är svårt att ersätta.

Att jag flyttat, betyder inte att jag saknar minnen från den tid jag fick delta i gemenskapen. Både för mig och för dig finns det lagrat. Det bestämmer i viss mån tillsammans med alla andra erfarenheter riktningen och målen. men det är sällan jag med ett så bestående och medvetet minne kommer att sakna Byn och Rökå står som ett fint och härligt minne. 

Nyligen kunde jag se en tidsaxel om byn och vissa ansikten kunde jag känna igen. Men en del foton var före vårt hus byggår. Alltså före 1959. Nu bor jag i ett seniorboende och är fullt förnöjd med det, men minnen och saknaden av byn Rökå poppar upp. Du sa ofta min vän att det är människorna som präglar vår trivsel Jag håller med om det. Jag hoppas ni i byn vårdar det unika som finns. Några mål till hinner du med fortfarande. Ulf. 

Idag var det ytterligare en dag med besöksförbud, vilket föranledde oss att vara utomhus. Det är milt och vi hade an skön stund med lite musik från mitt munspel. Om du uppskattade det vet jag inte, men du slog takten med ena handen. Det är ju inte lätt för i bland saknas både takt och melodi när jag spelar, du upplever troligen det lite ovanligt snurrigt, du brukar blunda då. Du var vaken hela dagen och så även igår. Jag tror att den minskade Alvedon påverkan har en positiv effekt.

Om man får stänga utan att veta om det finns smitta vet jag inte, och inte heller vet jag orsaken till varför man stängde, och det spelar ingen roll för det går utmärkt att vara ute en timme om dagen det gör dig säkert gott. Mys faktorn får man skapa själv för den finns inte inom boendets intresse. Till exempel kunde man lätt ordna med lite värme i form av ett par eld brasor eller en gasolvärmare på altanen några ljus osv. Men det är ju bara vi två av 20 som får komma ut resten av patienterna är inlåsta.

Nåja nu ägnar vi oss åt varandra och försöker göra det bästa av situationen, Det har kunnat vara sämre Vi ses imorgon vännen min

Att sova utomhus är ganska skönt har jag fattat eftersom du somnar ganska fort när vi kommer ut. Jag känner mig sorgsen och ibland håglös i mitt nuvarande tillstånd. Jag befinner mig i en förvirrande ,omtumlande och besviken situation. Har svårt att koncentrera mig, Jag kan inte tänka mig att bara glättigt hitta andra uttryck, efter att ha besökt dig.

Det går emot Jul det blir inget firande på ditt boende i år. Coronan har satt stopp för det. Vi får tillbringa julen på ditt rum, och där försöka finna en mening och gemenskap vi två. Det har inte tidigare inneburit några problem, det har alltid fungerat bra. Tröttsamt efter att ha jobbat en månad med Julbord ,massor av människor, och många fat med skinka och korvar, har vi sprungit med. Det slipper vi nu. Men om sanningen skall fram hade jag gärna fortsatt springa med korvfaten, om du varit med mig som tidigare.

Men det är känslor som ibland svämmar över. Idag fick jag ett julkort med så mycket fina rader, från av en av mina döttrar, så det räddade hela min dag. Det är ett av de bästa man kan få, En julklapp att veta  trots avstånd, att barnen mår bra, Det smittar av sig och inget går upp mot att känna den glädjen över att livet fungerar. Tidigare under våra seglingar och vistelser utomlands var det alltid den viktigaste frågan, hur mår våra barn. Jag tror alla känner igen det. Tack för att ni är så fina mot oss och att ni alltid bryr er. Jag är stolt över att vara er pappa.

Imorgon är det lördag och jag kommer som vanligt till dig vi stannar inne skall se vad vi kan hitta på Jag masserade ditt huvud och hårbotten idag det tyckte du var skönt. Vi tar det imorgon igen och om solen kommer fram går vi ut igen. Kram