Om

Den här bloggen handlar om livet före och efter. Segling med små och stora båtar arbete och Alzaimers sjukdom. Många av berättelserna är från resor och vårt gemensamma liv. Men även önskningar och förhoppningar.

Kontaktformulär

Sidor

Senaste inlägg

Visar inlägg från november 2020

Tillbaka till bloggens startsida

Alzheimer

Jag trodde inte att det skulle bli någon rusning efter böcker jag skrivit, eller historier jag berättar. Jag tillhör ju inte någon elit som kan få tv tid och någon med anseende väcker intresse för det man berättar om. Tidigt i den här processen, sa någon har du inte råd att skriva och ge ut dessa böcker, och därmed förlora de pengar som satsningen kostar! Då ska du avstå! Jag borde ha lyssnat ,men fy så tråkigt.

Men det fanns inget sådant alternativ. Jag brinner för att göra det jag finner intressant. Så även denna gång det blev kanske ett stort minus. Besviken ,Ja lite är jag nog det. Varför är jag då tvungen att utsätta mig för dessa som till synes redan i begynnelsen är hopplöst. Jo jag tycker det är spännande. Att förlora frågar någon vis person mig då? Nej jag går aldrig in med den tanken att förlora. Jag har en besvärlig  förmåga att inte lyssna på vad andra avser och varnar för. Nja kanske det kan bli någon försäljning runt jul folk bör ju läsa, och så dåliga är de inte så att de står och skäms i bokhyllan.

Om man inte kan resa själv till en plats kan man med bokens hjälp resa som till exempel kanalbyggaren Den kan vara intressant.

Köp boken jag eller böckerna jag har här hemma en del kan sign dem och skicka 170 jag bjuder på frakten (59) kronor

Jag kommer min vän snart 

Alzheimer

Man undrar vart hela denna situation leder, hur mycket av det negativa kan vi ta in? Många kanske anser ju mer gräver ner sig ,och ältar smittorna ju bättre kommer man ur dem. Jag hyllar ändå inte den tanken, trots att jag skriver i stort sett varje dag om hur illa skötta patienter blir på grund av Kommunernas spariver. Jag har ändå en positiv syn på sakernas tillstånd. Det går nämligen att påverka ,förändra och komma med förslag ,till något bättre. För varje gång jag har en synpunkt här i min blogg. Har jag också skrivit till socialchefen i kommunen eller andra berörda tjänstemän. Faktum är att det har förändrats på en del punkter, trots att det sitter en gubbe på 81 år och känner ett behov att rätta till.

Vad jag däremot är mycket känslig för att hela tiden uppvisa negativa tankar och uttryck som kan leda till att andra människor tar illa vid sig, eller blir påverkade. Jag är medveten att jag balanserar på en slak lina nu. Somliga uppfattar nog mig som en tjurig gubbe, och bakåtsträvare, i många sammanhang. Det får andra avgöra det kan jag inte svara på själv, eftersom jag inte känner det så.

Jag tror att man bör hålla en positiv inställning även om det är svårt, där har väl sjön lärt oss en del. Alla seglingar som inte beskrivs i semester broschyrer kan vara annorlunda. Att försöka hitta lite positivt i sammanhanget kan hjälpa otroligt mycket. Det finns runt om oss. Till exempel idag var du glad du hade duschat och håret var fint tjejerna hade jobbat med dig ( mina favoriter på Sörgården) Du somnade lite en stund men min hembakta sockerkaka tyckte du om. Vi sjöng lite det var en fin dag . I morgon hoppas jag på sol så vi kan vara ute en stund. Ha det bra alla som troget läser vad jag skriver och hörni ta det inte så allvarligt livet går vidare på ett eller annat sätt. 

Alzheimer

Då var det klart ,mina glasögon behövs inte längre. Idag har jag styrt till Lycksele och blev opererad i det höra ögat. Så på normalt håll och hyggligt ljus, ser jag som en korp. Däremot blir det läsning tillsammans med ett par glasögon. Trots att jag ser på båda ögonen klart och tydligt, uppfattade jag inte att det var glashalt vid utfarten från Kristineberg mot Malå. Jag dundrade rakt över vägen och uppsökte diket på andra sidan. Där stod jag på huvudet praktiskt taget, medan trafiken rusade förbi med oförminskad fart. En vänlig man stannade, och vi funderade över situationen tillsammans. Nu var det mörkt så, vi befann oss i en knivig situation.

Jag fick stopp på en möbelbil på väg till Kristineberg tillräckligt stor för ända målet, han sa vi gör ett försök, att dra upp dig, jag var på väg att ringa bärgarna i Malå, men kopplade linan, och han drog på, plötsligt var vi uppe på vägen igen men vi stod tvärs över vägbanan, Folk har bråttom för de trasslade sig emellan på alla sätt medan vi kopplade loss linan. Ingen har tid att vänta eller är det så att ingen vill stanna på grund av smittorisken ,så kan det faktiskt vara. Så om jag nu suttit död vid ratten hade man bara kört förbi för att inte riskera att bli smittad: V A R T Ä R V I P Å V Ä G.?  Imorgon blir det snö ,mycket snö. Jag kommer till dig ändå min vän.

Alzheimer

Det dröjer ett tag! vintern har ju inte börjat. Tidigare när man var utrustade med Badkar i lägenheterna tappade man upp ett hett bad, och läste båttidningar. Nu när jag  endast har dusch att tillgå, blir det inte samma upplevelse. Men skam den som ger sig, det har blåst förliga vindar tidigare också. Coronan tar plats nyss hängde jag ut en lapp på dörren, om att jag inte ville att någon gick  in i min corona säkrade lägenhet. Det var så att man avsåg att byta några prylar till TV. Men jag tycker att det kan vänta. En gubbe som går från den ena till den andra lägenheten här på området, kan ju föra smittan med sig. Men enligt ett telefonsamtal meddelas att de avbryter det arbetet.

Båten ja! den ligger på land för ögonblicket och väntar på vidare öden, den saknar en topp på motorn. Det kommer om allt fungerar förändra sommarseglingen, att med ett enkelt handgrepp starta upp den gamla MD1, och lyssna till det vackra motorljudet. Därtill finns ett antal så mycket små fixningar, innan man kan ta havet i besittning. Att runda någon enslig ö, och lägga ankaret på läsidan ,kan man drömma om nu när vinterstormarna tjuter, här i Lappland.

Jag kommer om en stund min Kära vän, en liten tur ute med en del frisk uppiggande luft kan kanske få dig glad.

Alzheimer

Att finna en form i sitt liv kan kännas knepigt. Många har nog hoppat över några steg för att nå dit man vill. I en stilla eftertanke så kan de flesta av oss ändå vara nöjda, även om många beslut kunnat vara annorlunda. Däremot är det som de flesta känner till att sjukdomar kan bara de bäst utbildade, hjälpa till med. Lindra eller bota. Jag får nog medge att mina tankar sällan sysslat med krämpor och sjukdomstillstånd. Vi har sällan drabbats av något allvarligt, på vår resa. Inte förrän nu då du blev fråntagen verkligheten och världen. Det med en stor sorg givetvis.

Att se sin tillvara i ett klart perspektiv är inte möjligt. Det gäller att hitta vägar som leder runt det som drabbat oss. Att finna den vägen är nog så knepigt och det gäller inte bara vår situation ,den är ganska allmängiltig. Man ser världen i ett annat perspektiv. Om man gillar det eller inte, saknar betydelse. Man är i den situationen. På ditt boende finns 22 liknande personer med varierande fas i sin demens, många har fortfarande medvetenheten, och möjlighet att röra sig. Men de är låsta i ett förhållande de inte kan på verka.

De  är fångade i en tillvaro och som många av dem förbannar, de önskar att kunna se tillvaron ur ett annat ljus, Här har kommuner och regioner ett stark och avgörande inflytande. Det finns viljor att ändra på det som sker att se till att de 22 människorna får en bättre miljö att leva i, När frågorna lyfts finns inga medel, inga ekonomiska förutsättningar att anställa och utbilda mer personal. Att låta de boende få frisk luft en gång i veckan är omöjligt ,att någon efter maten kan sitta ner och hålla i en hand omöjligt. Små enkla medel som kanske inte kostar så mycket ,men det krävs personal till det, och det kostar.

Det är stora skillnader på boenden det finns bra eller dåliga, man kan i vissa fall höra att man inte bryr sig det förstår ändå inte! Det finns boenden där man går växelvis ut med de boende varje dag. Det finns en aktivitets plan på många boendet För många år sedan tog man bort det. Personal som slutat kan vittna om hur man sysselsatte de boende, gav dem en god och intressant tillvaro. Av ekonomiska skäl togs det bort. Som anhörig kan vi försöka upprätthålla en viss kontinuitet och kompensera vissa brister. Men det kan inte gälla alla utan endast den man är anhörig till. Vi ses om en stund inne idag igår var vi ute.

Äldre inlägg

Nyare inlägg