Om

Den här bloggen handlar om livet före och efter. Segling med små och stora båtar arbete och Alzaimers sjukdom. Många av berättelserna är från resor och vårt gemensamma liv. Men även önskningar och förhoppningar.

Kontaktformulär

Sidor

Senaste inlägg

Visar inlägg från oktober 2020

Tillbaka till bloggens startsida

Alzheimer

För att jag berättar en historia och skriver den i bokform, anser mig inte som författare. Jag är en berättare vilket i den form jag skriver är en dokumentär. För att berättelsen skall bli läsvärd, måste vissa delar omarbetas, och bli en aning kryddade. Det är också så med mitt berättande, vilket har mer och mer blivit en dragning åt det kryddade hållet, det kan ju resultera i att historien aldrig hade hänt, fantasin tagit över. Om det är så beklagar jag, men troligen är det ingen som kan bevisa det verkliga förhållandet. Med ålderns rätt kan man skylla på att vissa delar fallit glömska. Men man kan också få för sig att det har hänt. 

Alla dessa berättelser som tillkommit under resor, ofta i andra länder har en gemensam nämnare. Vi har alltid varit två som flätat in historierna, med varandras. Sällan har jag berättat något som inte får mig att minnas, att du var med. Det är en del av det kapitel som nu inte går att skriva. Du kan inte delta på samma sätt. jag kan dock se nyanser i ditt ansikte när jag talar och berättar om vissa delar, Men den saknad som infinner är så bottenlös. Jag kan inte koncentrera mig. Det blir fler saker som inte blir slutförda.

Att hänga sig kvar vid gamla känslor är villkoret. Att försöka hitta nya vägar är uteslutet. Att glömma finns inte i mitt huvud. Men trots allt är tillvaron hanterbar i de flesta av dagarna, dock kommer stunder då kärleken får ta all den plats som finns i min hjärna. Den självömkande delen av mig är ständigt aktuell. Jag tycker synd om mig själv, och kan inte hantera det på annat sätt. Mitt behov att varje dag sitta hos dig är rutinskapande och nödvändigt för mig. Att det numera inte har samma prioritet för dig har naturliga förklaringar. Vi ses om en stund min kära hustru.  

Alzheimer

När andan faller på och solen skiner, är det som skönast att sitta på förstukvisten med min hustru. Dricka en kopp kaffe, medan sömnen tar över henne, tänka på havet, och i viss mån en del seglingar. Det är också där man samlar poäng och D- vitamin inför hösten och vintern. Kanske det också frigör en del energi att motverka de hot som Convid 19 ställer till med. Tiden man har kvar i detta jordeliv får man hushålla med så gott det går. Idag fanns det ett och annat leende, och mellan sömnen lite snack som gör livet påmind. Jag förstår inte vad du säger men jag ser vad du tänker och kan därmed svara så du blir nöjd. Vi ses i morgon min vän.

Alzheimer

Det finns två liv, jag delar dem. Drömmarna saknar verklighet, de är dock fortsatt drömmar. Livet är i den meningen, är som ett slarvigt placerat kommatecken. Jag föreställer mig livet i en relativt snäv tillvaro, med snabbt fattade beslut. Kanske tror jag att det inte spelar någon roll längre. 

Du har den blicken, undrande, tränga in i situationen. Det går inte att förstå för dig ,men du gör försök, och jag ser framsteg, de borde inte finnas, och jag söker efter orsaken. Jag har svårt att bara konstatera, vill mer, att kunna hjälpa ,förstå och förbättra.

Dagarna går mot en höst vi väntar och vi förbereder oss, kylan och snön. Jag sitter varmt och känner ingen oro. Att vänta är den huvudsakliga sysselsättningen, på vad? på något annat., men det finns redan förändring, men den syns inte. Saknaden har en ett eget liv, den kan inte bli involverad i det vanliga livet, den måste få upplevas.

Jag tar mig till dig ännu kan jag cykla.

Alzheimer

Vi känner oss fångade och vet inte orsaken. Visserligen kan det finnas synder att på något vis gottgöra. Men jag kan inte förstå med vilken kraft det skall behandlas, inte kan jag heller begripa, varför just du skall drabbas. Du är en av de människor som har godhet som ledstjärna. Kanske det är meningen att förstå storheten i kärleken. Den växer i samma takt som sjukdomen tar över. Alzheimers sjukdom tar över allt som finns runt om oss, den sparar inte på något, till annat att tänka.

 

Somliga dagar är förlorade dagar, de är nedtvingade i sömnens rike, kanske ett försvar och en möjlighet att finna ro och lugn. Låta hjärnan vila och  bestämma takten. Jag väntar på tecknet att du skall börja tala. ibland tar du ton och sjunger. Min tillvaro är inom den gränsen, allt kretsar kring en sjukdom som inte går att påverka. De små åtgärder som kan bättra på vänte tiden, är kanske den behållning vi får vara nöjda med. Vården har inte mer resurser än att förvara. Vi anhöriga får göra det som rätteligen åvilar Äldrevården i vårt land.

Alzheimer


Det känns bra efter att ha tagit upp båten träffat vänner och återvänt till Malå. Man känner sig hemma och välkommen. Många platser har en sådan effekt på i varje fall mig och även dig. Du kunde känna dig hemma nästan överallt. Vi kände oss sällan främmande. Ja några gånger när vi inte visste vad som kunde hända, som Marocko .Här Malå med lugnet och tryggheten är det bra. Närmast kan jag komma till dig inomhus och besöksförbudet är som jag tror för tillfället hävt. Förändringar i beteenden hos oss medborgare är påtagligt. Man håller för det mesta ett avstånd, man ser till att inte komma för nära, man tvättar och spritar våra händer. Affärerna har tagit smittorisken på allvar och ser till att man kan sprita sina händer. Det risk som just nu föreligger är ju samlingar, fotbollen, insparkar på universitet, även vissa fester och krogen är en källa till problem.  För oss vanliga och dagliga besök eller kontakter tror jag inte påverkas nämnvärt. Nu är det snart dags för ett besök hos dig hoppas att du är lika glad idag! Det brukar ta en stund för dig att förstå att jag kommer och varför. Men snart kan du skratta och prata lite vi har det bra en stund. Man vänjer sig aldrig, det känns jobbigare för varje dag hos mig.men det gäller att bita ihop.

Nyare inlägg