Om

Den här bloggen handlar om livet före och efter. Segling med små och stora båtar arbete och Alzaimers sjukdom. Många av berättelserna är från resor och vårt gemensamma liv. Men även önskningar och förhoppningar.

Kontaktformulär

Sidor

Senaste inlägg

Visar inlägg från oktober 2020

Tillbaka till bloggens startsida

Alzheimer

Det är frågan? Vilken sida bör man ta den pricken. ja det rätta namnet på pricken är ju babordsprick. Vilket innebär att man skall ta den på? vänster sida eller? kan det någon gång bli höger sida? Ja varför krångla till det alla som läser min blogg vet ju vilken sida man skall ta prickarna på? Men för de som läser min blogg och inte vet det kan jag avslöja att om man är på väg ut ur en hamn skall man ha den röda pricken på höger sida och i alla sammanhang då man är på väg in i en hamn på vänster sida. Lät det krångligt . Nej naturligtvis inte .Varför i herrans namn skriver jag det då? Jo jag hade inget annat att komma med.

Du sov idag efter att ha fått duscha en varm skön dusch, då blir man trött efteråt enligt personalen. Jag konstaterade att det var min absolut favoritpersonal som jobbade idag på morgonen. Sängen välbäddad det var snyggt på toarummet och dem hade satt dig i stolen precis enligt instruktioner med benstöd och nackstöd. Du satt så bra och skönt. Du log i sömnen när jag strök dig på armen och du tittade upp ett ögonblick. Jag kände mig så glad och upprymd för din skull. Jag glömde det halv slafsiga tillståndet du satt i igår där man bara hade slarvat till det för att göra det lätt för sig.

Jag anmärkte på dem igår och då fick jag inget kaffe, idag berömde jag personaler n  då fick jag kaffe. och en kaka. Jag godkänner inte slarv med dig du skall ha förstklassig skötsel är den inte det så som den skall vara blir man angripen av mig. Jag har ansvar för att du skall ha det så bra som det rimligen går  Nu är det sista bloggen för denna månad. Men jag kommer som vanligt till dig imorgon Kram 

Alzheimer

Ibland känner man sig vilsen. Vilken väg blir den bästa. När man befinner sig den tvivelaktiga situationen, snurrar tankarna utan att få egentligt fäste. Coronan har ändrat riktning för många, resor har blivit kortare och många stannar i landet. Även om man inte är sjuk i den bemärkelsen av smitta, påverkas man ändå och känner den samhörighet som det innebär. Att bara gå till affären för att handla kan bli ett äventyr, man anpassar sig till skyltar på dörren, håll avstånd.

För inte så länge sedan gjordes reklam för att kramas, att bry sig om varandra mer intima superlativer som, gemenskap i kärlek, älska. Den reklamen är inte aktuell längre. Håll avstånd och träffas inte, eller inga julfester, ingen samvaro utom dem man bor ihop med. Jag bor ensam så det är redan löst, så har det varit under lång tid ,inget umgänge inga vänner som knackar på dörren. Till och med telefonen har tystnat totalt.

Igår när jag kom till dig var du glad, och jag blev ännu gladare av att sjuksyster kom och vi hade en lång och givande pratstund ,du somnade och sov djupt. Vi talade om den massage du nu för det mesta får, och vilken betydelse det har. Du hör dåligt ,det finns en hörapparat till dig, men du vill inte ha den. Jag har eller inte fått prova den  på dig. Håll avstånd. Igår sa sjuksyster att du kan väl när du kommer sätta in den i hennes öra, kanske hon hör dig lite bättre, Jag kände det som en ynnest att få ta i min käresta. Det är ännu långt till kramen. Men vi ses om en stund.

Alzheimer

Man kan undra varför det var mer populärt att skriva böcker tidigare och få dem sålda? Jo det är ganska enkelt man har minskat läslusten ,man vill lyssna istället eller att bli underhållen på annat sätt än att själv läsa. Man har på några år minskat läsning av böcker med 30 %. Talböcker ökar istället så själva intresset finns fortfarande det är bara sättet man vill ta det till sig på som förändrats.

Men för att det skall finnas något att lyssna till måste det finnas berättelser, därme sagt att författarna eller berättarna, det sista till vilket jag tillhör måste skriva sina berättelser och på annat sätt få dem sålda.

Du min kära hustru var under många år flitig i skrivandet, inte bara böcker det var också 100 talet artiklar som kom från din penna. En till synes aldrig sinande energi,  fantasi eller fakta inspirerad, spelade ingen roll du formade det med dina underbara texter. Det finns många som gillade det du författade, och Vi älskar att segla, såldes i över 6000 exemplar, medan Friskt Vågat höll sig runt 4000. Däremot har det knappast fått rättvist av Vårt liv ombord. Den boken säljes fortfarande men med ganska få exemplar. Mina böcker skall vi inte tala om i detta sammanhang det finns inte den känsla kvar att berätta då du inte kan dela upplevelser med mig. Kanalbyggnaren  Pierre Paul Riquet var den sista gemensamma recherchen och den har jag skrivit med mina ord. Jag saknar den fullständiga versionen där vi var två.

De tre vi ser i dag kan nu köpas som E-bok Medan Vårt liv ombord finns på Vulkan eller Adlibris eller mina böcker på www.bod.se/bokshop. Vi ses om en stund min vän.

Alzheimer

Vi har det ganska skönt i solen men kanske det borde vara lite solglasögon på! Massagen har nu etablerats och personalen berättar att det ser ut som om du tycker det är skönt. Just beröringen och stelheten som finns när man sitter i stolen flera timmarmåste kännas bra med någon som masserar. Armar och nacke även huvudet fick en omgång idag och du blundade och sa att det var skönt. Jag har ju inte fått tagit i dig tidigare ,inte nu heller, men som väl är fick jag det schemalagt.

Man kan bara hoppas att det håller isig och attalla gör det de skall göra.

Alzheimer

Jag känner mig lite dyster av olika anledningar ,vilka tänker trötta ut er med. Man har kanske rätt att vara det ibland och tycka att världen, inte riktigt fungerar åt mitt håll. Kanske ställer man orimliga krav. När man lyssnar på världen utanför våra gränser, med smittor som ökar lavinartat i vissa länder, känns det som om vi prövas som individer, eller kan det finnas en mening i detta.

Idag när vi satt ute med solen i ansiktet väl påklädda, en kaffetermos inom räckhåll, jag höll dina händer. Du hade stora handskar på dig och jag med. Men vi kunde på så sätt kommunicera en aning vi kände varandras händer. Det låter märkligt att det skulle ha betydelse, men för mig och jag tror även för dig, kändes det bra. Solen skapade resten av gemenskapen. Ytterligare en patient kom ut. Men det var också allt. Inga andra får tillfälle till frisk luft av de 20 som bor på boendet.

Vintern har tydligen kommit till oss för att stanna, det blir 10 grader - i att och kanske lite mildare i morgon. Snart kan det bli en aning skidor. Jag kommer imorgon och då blir det inomhus.

   

Äldre inlägg