Om

Den här bloggen handlar om livet före och efter. Segling med små och stora båtar arbete och Alzaimers sjukdom. Många av berättelserna är från resor och vårt gemensamma liv. Men även önskningar och förhoppningar.

Kontaktformulär

Sidor

Senaste inlägg

Visar inlägg från augusti 2020

Tillbaka till bloggens startsida

Alzheimer

Utsikten är klar dimman har lättat,någonstans där bakom finns  horisonten man ser den inte. Hösten kommer smygande med lite avbrott då och då. Du och jag var som vanligt ute på en liten rundtur, du ser ut att trivas och att vara nöjd med sakernas tillstånd. Just nu ringde utgivaren för Odyssé Medelhavstidningen,Björn hälsade till dig. Jag hade skrivit ett lite irriterat brev om att språket i tidningen var på engelska, och det kan störa många som läser. De ville ta med brevet i tidningen. De ville också läsa boken om Kanal du Midi för en recension. 

Jag gillar utsikten mot ett vatten det går att segla på vilket det troligen gör här vid Orsasjön i Dalarna. Det är måndag förmiddag solen skiner och jag mår bra .Jag har nyss ringt och meddelat att jag kommer till dig klockan halv ett som vanligt. Imorgon har jag återbesök på Ögonkliniken för kontroll.

Alzheimer

Det fina minnen som dessa böcker speglar är det som ger i varje fall mig ett hopp om att tiden är inte slut  I Varje liten del av din text kommer andra närliggande minnen upp. Platser områden, hårda vindar, i  hamnar där man inte borde ligga vid dåligt väder. Eller när Jenny blev sjuk på Atlanten i boken Vi älskar att segla. Då vi blev lurade av att hon hade en allvarligare sjukdom för att kaptenen skulle slippa att betala dem han var skyldig . En ful och tragisk händelse. Men när flickorna och vi tillsammans snorklade i det varma och härliga och klara Atlantvattnet eller när du med dragspelet tillsammans med Randolf steelband  på st Vincent försökte få fart på gästerna.

Dessa minnen kan jag inte glömma eller gömma de finns där, och böckerna är ett bevis för hur du med inlevelse och humor beskriver dessa händelser i en spännande tillvara för oss då. Atlantseglingen med den rogivande dyningen under de 18 dygn det tog att segla över havet mot Västindien. Det var en oförglömlig resa som du så skickligt beskriver i boken Vi älskar att segla. Friskt vågat blev nästa projekt som gav oss en möjlighet att gå kanalerna i Europa inte mindre än 7 gånger  visserligen olika kanaler men ändå samma system att slussa i 280 slussar innan vi  vår plats i port Saint Louise . där tillbringade vi ett antal vintrar. Vilket gav oss mersmak. Resorna upp och ner utmed Spaniens kust kan räknas till 10-15 gånger. Och Marocko en ännu en upplevelse

Vårt liv ombord är också en genomgång av vårt liv på Fartyget Kung Carl Gustaf vilket gav oss försörjning som redare i 13 år. Många av Uppsalas boende har rest med oss till Skokloster slott som var vårt dagliga mål. I distansminuter har vi tillsammans tillryggalagd lagt  flera varv runt jorden på den lilla ån i Uppsala Fyrisån.Alla dessa minne kommer att följa mig och när jag envist påpekar det för dig har du som synes ingen aning tyvärr men jag fortsätter att berätta för dig.Nu har det blivit två böcker till som jag skrivit. Jag hoppas att man vill dela all den glädje som vi haft med att läsa dessa. De tre finns på Adlibris som E-böcker och de andra två ses på min Facebook sida Alzheimer kärlek anhörig. kanalbyggaren Pierre Paul Riquet  Nu kommer jag om en stun min vän.

Alzheimer

Jag lurar på om det kan ha en betydelse att drömma, ofta befinner jag mig någon annan stans i mina drömmar. Inte sällan är det drömmar om  hav, länder eller en viss typ av båt jag drömmer om. Kan det vara så som Yrvind fungerar också.. Yrvind är en långseglare i min ålder, som tidigare lyssnade till namnet Sven Lundin. Det som kännetecknar honom är hans minimala båtar. De är självbyggda och liknar inget annat flytetyg. Därav utgår jag från att det är drömmar. Men jag har inte riktigt den drömmen ,jag vill kanske veta vad som väntar, och för det mesta planera för det. Just nu är Yrvind med sin senaste skapelse på väg mot Azorerna efter 60 dagar till sjöss.

Mina tankar går mot Frankrike eller Spanien och drömmarna följer ofta det mönstret. Att sjukdomen skulle slå till var inte med i några drömmar, varken nu eller tidigare. Jag gissar att det inte fanns i dina drömmar heller, min kära hustru ,det blev en överraskning för oss båda. Där undrar jag vad du drömmer om nätterna är det inget som rör sig i dina tankar eller drömmar? Vem vet? kan någon ge ett svar på alla de frågor som jag nu i snart 8 år ställt Varför? Hur kommer det sig? Vilka fel kan vi ha gjort? Hur tänker du nu? Saknar du mig? Finns jag överhuvudtaget i din hjärna nu? Allt detta har jag drömt om, aldrig ett svar har jag upplevt. Tyvärr kan jag inte komma idag måste besikta bilen Men i morgon är en ny dag med både förbättrad hörsel och syn Världen förändras trots allt.

Alzheimer

Den verklighet vi nu lever i är den verklighet vi skälva skapar. Den är sann för det är den vi upplever. Rädslor och försiktighet skapar också ensamhet. Det är svårt att ta sig utanför den "propaganda" som förs i alla media. Ständigt blir vi påminda om hur rädda vi skall vara. man skapar en ny sorts social atmosfär avståndet ökar för varje dag. Vissa kontakter tar man inte det är lätt att skylla på convid 19.Min och många med mig befinner oss i en speciell situation med ett ansvarstagande. En saknad en längtan och många av oss lider i tysthet och i maktlöshet.

Jag finner i min situation en liten tillfredsställelse i att kunna vistas i din närhet och att du kanske känner en trygghet i att jag finns hos dig, visserligen bara någon timme om dagen ,men det kanske skingrar din osäkerhet och rädsla. Ensamheten har funnits tidigare också ,men ändå den tvång som nu finns har vi inte hanterat. Ofrihet och misskötsel av den generation som, nu behöver stöd av oss anhöriga. Jag upptäcker små missar varje dag hos dig ,sånt som jag kunde med min närvaro åtgärda men nu måste jag be om den hjälpen för din skull. Det är onaturligt och främmande för oss.

Jag finner mig i det mesta i situationen, om än under en inneboende protest och önskar att påverka vårt liv till att vara normalt påfrestande som tidigare det räckte så väl med att hantera sjukdomen. Det ytterligare påtvingade belastningen känns svår och man blir uträknad och hamnar i händerna på människor som sknar förståelse och med ansvar. Att ändra komma till mötes finna idee´r att  hjälpa till med kontakter efterlyser jag .jag har ocså sett att ansvarig för ditt boende gärna skuter besluten över våra huvuden. Jag ser det men kan inte göra något mer än att protestera. jag kommer till dig snart.

Alzheimer

Minnen: Ljuset på Kajutabordet brinner med en dämpad låga, det fladdrar till när någon av oss andas ut. Du läser en spännande bok och jag sitter och målar, medan mina tankar övertas av en känsla av frid och gemenskap. Platsen är Homp i södra Frankrike. Du ler mot mig antingen av att jag sitter framför dig och ser lugn ut, eller att det var någon mening i boken som fick dig att le.Det lilla ljuset på bordet ger inte tillräckligt med ljus för att läsa eller måla. Men att tända en lampa skulle förstöra stämningen, så vi sitter bara stilla och ser på varandra.Vi är nöjda med den situationen. 

Idag har ljuset brunnit ganska länge, det får fortfarande dina ögon att blixtra till i det fladdrande ljusskenet.Det ljus som finns kvar är så viktigt för oss båda..Att hålla det brinnande är hela vår tillvaros existens. Den oro som finns runt om oss måste hållas på dämpad nivå, den ställer krav på alla människors ljus. Här gäller att vi tillsammans håller ljuset brinnande tänker på våra medmänniskor, behandlar varandra med respekt. Mina tankar går ofta till de som drabbade, de som inte kan ta sig upp över klppkanten utan tvingas släppa taget och faller.Det har varit för många under våren och vi skall inte leta efter syndabockar utan enas i en gemensam kraft och hjälpas åt.

Du och jag min kära vän kan bara låta vårt ljus brinna med reducerad kraft, men ändå förstå betydelsen av vårt liv, det som ändå har burit oss fram.det har varit ett bra och innehållsrikt liv. Det är ännu inte slut om  än sänkt en del av vår tidigare förmåga. Nu kommer jag till dig som vanligt. 

Äldre inlägg