Om

Den här bloggen handlar om livet före och efter. Segling med små och stora båtar arbete och Alzaimers sjukdom. Många av berättelserna är från resor och vårt gemensamma liv. Men även önskningar och förhoppningar.

Kontaktformulär

Sidor

Senaste inlägg

Visar inlägg från juli 2020

Tillbaka till bloggens startsida

Alzheimer

Man kunde på den tiden också! Framförallt såg man till att det blev snyggt,det skulle vara något att se, något som betydde något. Många av dessa broar fick sitt namn från någon person som hade gjort något bra för samhället, eller bara skapat sig ett namn. man fick inte betalt, utan man fick betala för bygget Men ändå kunde man ståta med att ta med familjen ut på söndagen, för att titta på bron man var sponsor till..Äran betydde mer än pengar.Det var på 1600 talet det! Nu är det istället att synas i Tv och uttala sig antingen positivt eller negativt huvudsaken tycks vara att märkas. Så är det någon skillnad tro?

Jag gläds åt att det är på gång med Canal du Midi boken och jag hoppas mycket av den. Bron vi ser på bilden är straxt innan Toulouse. Jag tycker den är vacker och den finns kvar.

Jag kom till dig idag trots skitvädret ,det är viktigt att komma ut varje dag få lite frisk luft se något annat än väggarna uppe på avdelningen. Jag gick med dig en runda, i rullstolen du pratade hela tiden så på något sätt uppskattar du, att det rör på sig. Därefter drack vi kaffe utom hus givetvis, och på avstånd. Vi har blivit vana med att träffas ute och det går faktiskt riktigt bra.

Imorgon kommer jag inte det är besiktning av en gammal bil i Lycksele som gäller Jag har lovat att fixa det.. men på Fredag är jag hos dig igen med glada tillrop hoppas jag, går inte den gamla bilen igenom får jag ta bussen hem. Den dagen den sorgen. Kram på alla.

Alzheimer

Under alla år har vissa projekt betytt olika för oss. Det har också visat sig i de böcker du har skrivit att det kommit från någon ide och vidare utvecklats till en artikel eller en bok.Det är sällan slumpen, utan det har för det mesta varit något vi båda tänt på eller gott igång på. I denna version av mitt och även ditt projekt har det varit en lång väg. Det är inte ännu avslutad men vi närmar oss en 7 årig planering ,stundtals utan att vi tänkt så mycket på det vi håller på med . Du hade under den här tiden ett annat projekt som tog din tid och jag fick syssla med mina tankar och fantasier. Det var en lycklig tid på kanalen i Homp i södra Frankrike. 

Jag kände en samhörighet med gubben, om man får kalla honom det 57 år gammal på 1600 talet var det kanske det. Envisheten, tjurighet ,svårt att be om hjälp. Det kunde ha varit jag, känner ett släktskap med den karaktären. Kanske var det det som triggade mig att gräva mig in i hans tankar, och försöka förstå vad som var drivkraften i hanns tjurskallighet. På gränsen till galenskap. Somliga ansåg trots allt att han var ett geni... Där slutar väl all jämförelse, men innan jag kommit så långt i mina studier var jag ett med honom, alla misslyckanden tog jag som ett tecken, på att,det skulle ändå gå, och det hinder som restes var bara att komma över. Sedan att omgivningen hade an annan åsikt kunde aldrig hindra honom från den som han ansåg historiska utvecklingen. På 1600 talet som även nu är en viktig del i sammanhangen är att bli något! Betyda något och i bästa fall bli ihågkommen för något. Det var kanske viktigare är penningar . Men om man hade dem båda var livet fullbordat ansågs det. Då?? Han hade det ,men han förlorade dem. Boken skall komma ut hoppas jag om någon månad.

Alzheimer

Under stundom kommer tankar, De är under kvällstid inte nyttiga, man bör ställa frågor om Alzheimers sjukdom under ljusa dagar, då kan man möjligen utan att tårarna rinner ta en förklaring och godkänna den.Under kvällstid i ensamhet är det stundtals omöjligt. ja så upplever jag min situation, andra må hantera det på annat sätt. Det är också så att du försvinner mer och mer. Du kan ju knappast minnas mig under den timme jag finns i din närhet. De övriga 23 timmarna på dygnet är det andra människor som betyder mest för dig. Min insikt är sällan där jag förstår inte. På något vis kommer du alltid att vara i mer betydelse för mig, under den timmen.och att de andra 23 timmarna.

Givetvis finns risk att jag betraktas som dum. Men det hjälper inte för jag behöver dig, och om du inte vet vem jag är, så vet jag vem du är och det räcker för mig. Jag har också ett kontrollbehov över hur man behandlar dig, vad som sker varje dag. Kläder, dusch,glasögon, tandborstning och toabesöken mm.Det visar sig att det inte alltid blir väl utfört och jag vill gärna klargöra min ståndpunkt. Det gäller alla de anhöriga att kontrollera för personalen byts så ofta, att,det finns risk för att man gör fel, glömmer att borsta dina tänder eller ta på dina glasögon osv .Även om vi nu inte kan gå in till er så har vi ändå ett vakande öga på hur ni ser ut och om man har utfört det som skall göras. Som det är sagt tidigare Vården är inte fullständig utan det finns många möjligheter att göra fel. Det finns en behandlings plan men den har ju inte alla sett utan ett fåtal vet om vad som är överenskommet. Det gäller att förmedla detta. Det brister gärna i den mellandelen.

Alzheimer

Idag när jag gick bakom Elsmari och hennes rullstol, pratade du hela tiden ,jag förstod som vanligt inget. Jag funderade om kärleken och samtidigt Coronan som finns i var människas tankar, för närvarande! Vad är värre än att förlora kärleken? Jag kan för egen del konstatera att jag håller för sant att kärleken är större än vilka smittor som än förekommer. Jag vill inte förlora den känsla av välbehag jag känner när jag går bakom dig och du bubblar på som om jag kunde förstå.

Mitt uppvaknade under dagen är den timmen vi träffas, närheten, gemenskapen och kärleken.Jag tror den aldrig varit större än just nu. Allt jag nu företar mig, blir ersättning för något som är viktigare. Många tror att, mitt sätt att hantera problemen är för sentimentalt, och borde kunna tacklas på ett bättre sätt.Jag vet, att hittills är det ingen som kommit med en sådan lösning, det är sällan någon förstår det grundliga djupet i vår kärlek eller vårt liv. 

Det kan tänkas att det kommer förändringar, om det ökar med smittorna i Västerbotten som nu ligger relativt bra till,. det kan bli en topp i höst som man förespår och kanske det drabbar oss personligen. Det finns tecken på att så inte blir fallet, på grund av vårt naturliga avstånd. Dessutom kan det komma ett vaccin till hjälp. Dock  osäker om vi äldre kommer att få åtnjuta det, och om vi tål det. Många kommer säkert att behöva avstå på grund av andra sjukdomar. Men det som texten handlade om var Kärleken vad som än händer så behåller vi den för oss, och använder den kraft som den ger oss.

Alzheimer

Ibland behöver man plocka fram något positivt att berätta. Det är fortfarande samma kvinna bara i en annan tidigare förpackning. I den bilden finns något över det vanliga av njutning. Rapsen runt henne skapar ett ljus och en lyster som faktiskt går att känna igen även i dag. Därför blir bilden aktuell, det är där jag personligen har min saknad boende. Den släpper inte taget hur det än ser ut idag. Och varför skulle det göra så. Den kärlek jag känner blir bekräftad i den gamla bilden från 1996.

Vi var på väg hem till Sverige och stannade utanför Kalmar på småskolevägen. Där bor en gammal seglar vän med sin hustru, som också tyvärr drabbades av av samma sjukdom, men det visste vi inte då.där du stod i rapsen för att jag tänkte mig, en fin bild. Att vi då skulle hamna i en mycket allvarlig situation,hade vi ingen aning om. Vi hade klarat oss bra vad det gäller resor på haven. Visserligen en del kull slagningar och missade angöringar, bränder mm Men det var något vi med vår kraft kunde åtgärda och finna lösningar på.

Dagens möte på ditt boende utomhus som vanligt, och en kaffe stund tillsammans ,skapade de tankar jag nu skriver om. Livet har varit oss  mycket generöst och vårt liv tillsammans fyllt av kärlek. Alla dina egenskaper som nu är borta, och inte kan återkomma finns ändå kvar hos mig, och i våra bilder. Dina böcker ger fortfarande glädje om resor vi tillsammans gjort. Det samlade materialet under dessa 35 år har givetvis satt sina spår. 

Jag upptäcker ibland små nyanser  i din nuvarande situation.Igår lät jag dig hålla i munspelet, du tog det med en hand du försökte efter ett antal minuter, föra det till munnen. Handen räckte inte ända upp men du blåste som om du visste vad du skulle göra. Du sjöng tyst något en kort stund. Alla dessa små yttringar sparas här hos mig, och jag finner mig upplyft efter ett besök. Jag kommer imorgon regnet till trots .

Äldre inlägg