Någonstans inne i mig känns det fel. Jag kan inte sätta fingret eller något annat på vad det är som är fel. Under våra seglingar i Europa har vi tränats för att upptäcka om något inte är som det borde vara. Jag är därför mycket lyhörd och på gränsen till orolig. Inte i första hand för mig själv inte heller för min kära hustru, jag vet att de gör så gott de kan och ser till att saker och ting blir så bra det går.
Nej min känsla för att det inte stämmer med vad som händer i vårt fina land.Jag börjar bli smått orolig över att man har räknat allvarligt fel på hur den pågående influensan utvecklat sig. Jag lyssnar ser hur man uppträder,det finns en tendens till att bli överbeskyddande av den enkla anledningen att man inte vet något utan gissar sig till utfallet. Man sopar problemen under mattan som man brukar säga.
När man seglar finns inte den inställningen över huvud taget,ett fel skall rättas till direkt utan dröjsmål, i annat fall kan man dö.Det är den slappa inställningen jag upplever som fel och för mig oförlåtlig. Och vi dör. Inget av de åtgärder har hittills inneburit någon framgång eller rättelse,vi kör på i samma takt åt fel håll. Hur tänker man då. Behåller man den inställningen och den inriktningen kommer dödligheten att öka. Det finns flera sätt att ta död på oss gamlingar. En del sätt tar bara längre tid. Vi som sitter i förvaring kommer att leva lite längre men den tiden är som alla vet hopplöst felriktad.Karantän förslagen är lika fel planerad som den övriga planeringen.( Nu finns inget annat mål än Arbetslösheten och börsen) Vi äldre har därmed förlorat än en gång..
0 kommentarer | Skriv en kommentar | Kommentarer RSS