Idag har jag kokat en traditionell löksoppa, och dessutom cyklat någon km. Resten av dagen har jag inte gjort så mycket. Klockan 10,30 ringde jag till personalen på ditt boende och förhörde mig om hur du hade det. Jag pratade med en av de personal som jag har ett stort förtroende för, han försäkrade att du mår bra och att du är pigg på morgonen,äter bra och visar inga tecken på sjukdom. Varje dag jag hör det blir jag lugn.
Nu har boken jag skrivit kommit ut och ligger på Vulkan bokförlag, själv har jag inte fått några böcker ännu men de kommer väl. Det är märkligt så tyst det ä överallt, inga skratt eller barn som hoppar och skuttar, och här sitter ett gäng gamlingar och känner sig instängda. Jag känner mig inte instängd men vill inte heller orsaka något som kan få dig min kära att bli sjuk. Jag vill ju gärna träffa dig och kan också få göra det utomhus. Om jag håller ett avstånd till dig. Men det känns lite konstigt att jag skall stå en bit ifrån dig, och inte får ta i dig. Medan personalen får göra det ,hur uppfattar du det?
Jag är ju i det dilemmat, som så många med mig som har sina anhöriga på annan plats. Jag avvaktar tills det ser ut att bli lite lugnare på smittan nu börjar man tro att det kan sprida sig ute i landet, så kanske det blir något här också. Vad jag vet är det inte många i Västerbotten som är smittade, och i Malå relativt få. Man önskade att det fanns någon som tar ett ansvar här i kommunen och berättar hur det ser ut, men en sådan person finns inte vad jag vet. Dagen känns hyggelig.
1 kommentar | Skriv en kommentar | Kommentarer RSS