Om

Den här bloggen handlar om livet före och efter. Segling med små och stora båtar arbete och Alzaimers sjukdom. Många av berättelserna är från resor och vårt gemensamma liv. Men även önskningar och förhoppningar.

Kontaktformulär

Sidor

Senaste inlägg

Visar inlägg från januari 2020

Tillbaka till bloggens startsida

Alzheimer.

Ibland kan det se eländigt ut och man kan på alla sätt ha synpunkter på vården, Samtidigt som man uttrycker att vi måste bli fler i vården, fler sjuksystrar, som tar hand om oss. När man vänder på bladet minskar man inom kommunerna på den personal som man i regeringskansliet hävdar att de skall bli fler. Har man ingen kontroll eller information om vad som sker. Sedan har man det här med Lönen ,hur mycket man än älskar sitt jobb med gamla och dementa, för det är faktiskt så i många fall att jobbet ändå är stimulerande. Underbetalda undersköterskor och på gränsen till existens, gör att många slutar och har funnit ett mer lönande arbete som går att försörja en familj på, Man måste också ta hänsyn till att de flesta sjuksköterskor är kvinnor, många med barn och är ensamstående.

Ja det var vad jag läste i bladet idag, för dig och mig måste jag tillstå en ovanligt och lugn samvaro där pussarna var många, det betyder igenkännande, och du fanns intill mig med ett leende på läpparna frisk i hyn efterpromenaden. Det går inte att bortse från den kärlek som utstrålas från dig en känsla som de senaste dagarna återkommit, dessutom har vi nu kommit överens om med sjuksyster att minska på Alvedon, en utvärdering skall utföras och med små steg, och information från mig och från sköterskan kan man anta att det kommer att gå lika bra utan tabletter,

Den 8 feb skall jag till Jokkmokk , och den 6 mars till Älvsjö och båtmässa jag fick meddelande idag att jag får skriva för Norran. vår tidning här uppe. Trevligt Jag blev glad för att de anlitade mig.Det var den dagen den sista i Januari ,nu är det snart vår. Vi ses min vän i morgon.

Alzheimer

Jag har slutat cykla för tillfället, en snäll granne förslog att låna hennes spark som hon inte använde. Tacksamt tog jag emot det erbjudandet eftersom man anmodat mig att efter operationen ta det "lite varligt" De lät allvarliga på lasarettet i Lycksele så jag tänkte det kanske har med åldern att göra. Nog om detta det är 70 år sedan jag senast ägde en spark, och det kan jag lova även ett sådant fordon, kräver sin man. 

Men vi stretar på det snöar och idag när det var en promenad på gång så var det med stor svårighet att ta sig fram och åter till affären. Du omedveten för du sov så lugnt i dunjackan och visade inga tecken på obehag. Däremot blev min oro i stigande då man av en händelse talade om att du fick 6 alvedon om dagen, utan att veta varför, ja det är sant du visar olust och skriker lite när man tar i dig ibland,eller när man skall vända dig mm. Alltså det betyder smärtlindring. Jag ansåg i ett upprört tillstånd att för det första varför har man inte talat om det för mig? för det andra varför vet man inte vad det onda sitter? och är inte den nivån ovanligt hög?

Med facit i hand kan man trösta sig med att det är den lindrigaste smärtmedicin som användes. Min reaktion kvarstår och frågor om varför den höga dosen, vilket nu föranlett att ta bort ett par av tabletterna och göra en utvärdering. Det går inte tre sammanhängande dagar, utan att det är något som jag måste höja mitt blodtrycket för,  skall vi ha det så? jag framförde den oron till Medlemsförbundets Facebook sida och inom loppet av 30 minuter hade jag 118 svar. Alla var olika och uppfattningen varierade. men jag blev lugnad av vad som svarades. Det är bättre att man förbygger smärta eller tar bort den än att du skulle ligga och ha ont, och inte kan tala om det,man ser på ditt kroppsspråk att du är nöjd med den ordning vi nu har. Idag skrattade du, strax innan du skulle eftermiddagsvila. jag kände mig mindre orolig och kunde sparka mig hemåt i snön. I morgon är det en ny dag, vad händer då Jo min vän vi ses.  

Alzheimer

Vissa dagar är bra, andra ännu bättre, ofta hänger det ihop men vilka som jobbar på ditt boende. Det är skillnader man inte vill det skall vara. men ofta hänvisar man till personalbrist som i sin beror på att Ekonomin är dålig i kommunen och man behöver spara! Frågor på det kan man tycka? är det inte likadant i alla kommuner? Jo så är det och det handlar slutligen i de flesta fall när det gäller privata demens boenden att vinsten, är det som avgör hur mycket personal man kan anställa. I den kommunala är det ungefär samma tankebanor ,kan man spara in på personal så kan pengar användas till andra delar i Kommunen. Det är en lite bakvänd prioritering, Man sneglar sällan på behovet utan mer på statistik som någon vid en skrivbordsparkering ritat ihop. För vår kommun här i Malå prioriterades, tankning av egna fordon, som snöskotrar och bilar, samt en plastmatta att spela fotboll på för ett div 5 lag.bland annat.

Dagens dementa är i stort behov av kunnig och utbildad personal och med ett intresse för det jobb de åtagit sig, Enligt rekommendationer krävs utbildning just i demens för att förstå behovet, Men då inträder den ekonomiska stoppklossen, som för att få budget att gå ihop är arbetskraft utifrån, kommande med ingen eller liten utbildning, samt, språksvårigheter.i det svenska språket. Det är just det som är viktigt i den så kallade vården för demenssjuka att ha förståelse. 

Vi är ett antal anhöriga som kan stötta upp våra sjuka på de avdelningar som de bor,men det är ju ungefär 2-3 % anhöriga på den vårdavdelningen ,som tar sina pass med matning , sysselsättning mm. däremot räcker vi inte till att patienten skall kunna gå ut,utom i ett eller två fall. Avdelningarna ser ut som väntrum, men ingen av patienterna vet varför man sitter där. Jag började med att säja att det kan vara en bra dag och det var det idag. Mycket tack vare den personalen som jobbade.

Alzheimer.

Idag berättade jag för dig efter promenaden till affären, här i Malå lite bitande vind spårigt för rullstolen och de små hjulen, om en resa för länge sedan till England. Frisk luft välgörande för kroppen ,tror jag? återkommer till det senare.

När vi tagit av dig och mig alla skyddande vinterkläder, och satte oss i TV rummet, du hade vaknat och tittade på mig, undrande, jag masserade dina ben, dina armar, och ditt huvud ganska länge, ville få igång någon form av vakenhet. Kanske en reaktion. Jag satte mig helt nära medan jag tog dina händer, strök dig på kinden, och vid den här tiden det vill säga en till en och en halv timme, provar jag med att pussa dig. Eftersom jag antar att ingen annan gör det på ditt boende,så utgår jag från att det är en lämplig kontakt, och du börjar ana vem jag är! Du svarade på den bra!

Jag berättade: Vi började vår resa i Greenwich denna ort som av en slump kom att bli världens geografiska medelpunkt, ( Nollmeridianen) Kommer du ihåg att vi lite senare gick nerför backen för att tillbringa några timmar med det vackra och snabbseglande fartyget Cutty Sark. Jag tittade på dig men ingen reaktion men fortfarande vaken och jag fortsatte.

Det som den dagen kittlade mest var väl en annan legendarisk båt, (vi var ju mycket inne på båt och uppsökte i stort sett bara platser som hade med båtar att göra.) Francis Chichesters Gipsy Moth lV vi hade läst om fantastiske man som också senare blev adlad av drottning Elizabeth. Det blev en svag reaktion men ändå så såg du ut att ta in en del för du sa några ord som jag inte uppfattade, men det gör du bara när det finns en viss tydlig medkänsla.

Det var det jag ville återkoppla till, utan att för den skull påstå att det är sant ,det kan mycket väl vara mina envisa fantasier, som ofta dessutom spelar mig ett spratt, jag vill ju att det skall vara på det sättet jag beskriver, men också i mitt medvetande, finns den negativa Bert, som slår undan fötterna och säger skrattande, du är inte riktigt klok som tror att lite massage och utegång och c vitamin dryck hemlagad sallad och pussar skall få din fru att minnas. Då faller ju hela korthuset och skiter i att plocka upp det.

 Nästa dag när jag kommer och ser dig, får dig att vara med någon timme eller två är jag där igen, Min energi laddning kommer från dig. Jag har varit nerslagen ryggen pajade jag med en kullkörning sedan skar dom i gubben, men jag kom till dig alla dagar utom när jag låg på operationsbordet i Lycksele, för hos dig fanns energin, och du gav mig den utan att fråga, eller undra, du utstrålade bara så mycket känslor att jag känner mig i dag helt frisk. Vi ses imorgon min vän, jag tänkte åka till Rökå på Jass imorgon eftermiddag ,men när jag inte har bil så går det inte, jag kan knappast ta en taxi dit ut.

Alzheimer.

Barcelona Bofills staty på kajen två människor som funderar,och samtalar.

Det är det som var vår stora trygghet och gemenskap, under alla 40 åren,  fanns alltid något som kunde diskuteras. Vi hade många olika ingångar på våra samtal. Just det som jag nu saknar mer än något annat, jag pratar när vi träffas och berättar för dig mina upplevelser och tänker, kanske något kommer in till dig. Resultatet och ett bevis på att du tar till dig något, är att du efter en stund somnar.

Just den här dagen då i passerade Bofill statyn,  i Barcelonas hamn vi brukar sitta intill den och diskutera. Vi kom upp från stranden nere vid Barcenoletta, där vi tagit av oss våra skor och vandrat utmed stranden, i den mjuka vita sanden,så välgörande och skönt. Vi kände oss lyckliga, och du sa att jag måste komma ihåg att skriva ner den känslan. Vår båt låg i marinan med höga stängsel och kraftig port med kortlås. Allt för att hindra kriminella att ta sig in och förstöra.

Precis innanför porten satt en Engelsman vår båtgranne, och grät jag tänkte har det ändå hänt något trots höga staket och bastanta lås, blev också rädd för att vår båt fått någon skada det var vid det tillfället det enda hem vi ägde. Sällan ser man en Engelsman gråta så hejdlöst. Men vad har hänt sa du på perfekt engelska, Har ni inte hört, eller sett det är krig, alla flygplatser i Europa är stängda och jag skulle åka hem i morgon, hackade han fram. Vad! krig vi var solbrända lyckliga, och eftersom temperaturen var behaglig hade tänkt oss ett glas vin i sittbrunnen. Men det var något konstigt, runt om oss, när jag började söka med blicken, det var så tyst, fullkomlig tystnad och folk stod och kramade varandra och grät.

Vi gick upp på stan och såg tv apparater sände bilder på flygplan liknande en dålig krigsfilm, Folk stod och stirrade på bilderna och på Ramblan var det nedsläckt.  TV skärmarna  med sitt blåa ettriga  ljus  förstärkte dramatiken, Vi fick inte bilden klar för oss, den lilla spanska vi behärskade räckte inte till   Någon talade Engelska så vi frågade vad har hänt, nu började vi ana vidden när en reporter rusade frm och tillbaka i rutan, och skrek man har kört två flygplan genom Word Trade Center. Vår tidigare lyckokänsla hade runnit av ,vi ställde oss tillsamman med den närmsta gruppen och fick en kram Ingen kände varandra men alla samlades i tysthet och gemenskap. Det var den 11 september 2001.

Jag berättade det för dig idag du tog tag i mina fingrar ganska löst, men höll dem så ganska länge tills du till slut somnade och jag kände någon form av gemenskap låt vara att jag har en del fantasier men vi var faktiskt i Barcelona och det minnet sitter så starkt så jag provade om det kunde vara något som din gamla hjärna hade lagrat.Men jag vet inte . Jag kommer imorgon som vanligt min vän.

Äldre inlägg