Om

Den här bloggen handlar om livet före och efter. Segling med små och stora båtar arbete och Alzaimers sjukdom. Många av berättelserna är från resor och vårt gemensamma liv. Men även önskningar och förhoppningar.

Kontaktformulär

Sidor

Senaste inlägg

Visar inlägg från november 2019

Tillbaka till bloggens startsida

Alzheimer.

Slutar att blogga ett tag!

Alzheimer.

Ibland glömmer man verkligheten och för att få lite distans och se saker på annat sätt måste jag reflektera på att livet går  ändå vidare. Många människor lider och har det svårt. Man får inte glömma att folk flyr undan kulor och bomber, länder är belägrade och svält är ett överhängande problem tillsammans med miljön som vi har utnyttjat så hårt att vi riskerar att förlora. Med den bakgrunden är ändå våra problem mycket små. Jag kan ändå inte komma ifrån att jag är känslig och sårbar i mitt förhållande, och upplever att vår gemenskap hamnar längre och längre ifrån det vi en gång hade. Nu kan vi inte få kontakt på ett sätt som kanske ändå hittills varit det lilla stråt som jag varje dag hoppades på.

Sjukdomen har en tendens att avskärma den delen av gemenskap, i känslor och samtal, eller bara ett tecken om att vi förstår varandra. De små hjälpmedlen som musik, sång och den starka reaktion du visat av beröring, har klingat av. Fortfarande har jag en stor och intensiv känsla för dig och min kärlek växer.Naturligtvis anar jag att det är av en självbevarelse drift, som håller den nivå vi ändå har dagligen. Jag förstår ännu inte hur mitt liv skulle kunna bli, om jag av någon anledning inte kan komma till dig, och få känna din doft och se dina ögon visserligen 80% av tiden stängda, du befinner dig i en djup och till synes avslappnad och lugn sömn. 

Ibland måste det till en eftertanke ett samtal med någon som förstår situationen, tyvärr är jag inte så känd, och har av olika anledningar inte skapat någon stor vänkrets, därför blir ensamheten mer påtaglig och kontakten med dig ännu viktigare för att jag skall kunna framlida den stress som jag ändå ibland drabbats av. Som jag sa i början finns det större problem att titta på, men det ligger mig mer nära för ögonblicket att bekymra mig för dig min vän, och att din värld som du är på väg in i skall bli så bra som möjligt. Att hålla dina händer, och se dig le när jag matar dig. är för närvarande  det jag ändå ser fram mot  dagligen. Vi ses i morgon och kanske har det kommit mer snö i Tjamsta backen som vi ser på fotot.

Alzheimer

Kroppen behöver förstärkning, både vad det gäller mat och frukt och grönsaker.Här uppe i Norrland krävs extra insatser för att hålla människor friska,ändå kommer influensan smygande, det första fallet upptäcktes i Umeå för ett par dagar sedan. Jag försöker att mata dig med lite dryck innehållande  C-vitamin samt att du får en apelsin varje morgon, att starta dagen med. en promenad för D vitaminets skull. Hur det sedan ser ut vet jag inte, men jag ser att man köper hem frukt, vilket borde komma patienterna till gagn. 

Matfrågan har jag pratat om så mycket den är usel, och inga eller mycket lite färska grönsaker finns på menyn.Nu kan jag givetvis för din räkning komplettera, med att ta med lite grönsaker, och som tidigt mellanmål bjuda dig. borde ju inte behöva. Nu är det dags att ge sprutan mot influensan har ja hört.Vi hade en fin dag tillsammans igår och du var glad och du fungerar bra. I mitt huvud finns en oro något jag inte kan sätta riktiga ord på, det är ständigt närvarande. Jag vet inte vad det är och kanske jag måste göra något åt saken ,men vad. Oron för ditt välbefinnande kanske är onödig, men kan ändå inte bortse från att det är just det som är roten till oron. Nu är det trots allt en ny dag, spännande att se vad som den kan ha att bjuda. Börjar med att stryka det som jag tvättade igår, sedan får jag åka till dig. vi ses min vän.

Alzheimer.

Det var inte sååå... länge sedan du stod framför denna grind och berättade om det liv ägaren till Bon Repos levt och dog just här. Det var i nostalgins " fotspår vi tagit oss upp till slottet han köpte Pierre Paul Riqute. i slutet av 1600 talet Mannen som byggde Kanal Du Midi i södra Frankrike Vi har det inspelat på band. Vi försökte komma in för att se och känna atmosfären i de nu ganska illa medfarna slott som numera ägs av Toulouse Universitet. När vi försiktigt gläntade på grinden, vaknade någon i slottet och kom körande med bil i hög fart tvärbromsade framför grinden, steg ur bilen och i handen hade hon ett hagelgevär. Med hög röst förkunnade att vi omedelbart skulle försvinna, hon höjde geväret. Vi backad  skräckslagna, vi gick hastigt bort från den fortfarande stängda grinden.

Vad var det som hände ,vi tittade på varandra, och vi brast ut i skratt det kan inte vara sant? Men vi kunde av en granne få veta att den damen var sjuksköterska till en äldre dam i +90. Det var så mycket spring av nyfikna över det gamla slottet, så därav det ovänliga mottagandet. För att skrämma folk. Du fortsatte senare utanför grinden med berättelsen om det liv Pierre Paul och han geniala idé om att bygga en kanal mellan Atlanten och Medelhavet. En modell av kanalen lär finnas i trädgården vid slottet och det var den vi var mest intresserad av. Det sas senare att det inte var mycket kvar av det däremot hade ett stort antal ormar funnit sitt hem i trädgård, rester av kanal modellen. Möjligen för att avskräck folk att gå in. Jag dyker upp strax min vän.

Alzheimer

Staden som betytt stora omställningar för oss. Altea! i skuggan av berget ligger den lilla staden och som för oss var en annan tid att minnas. Under några tidigare år hade vi av någon anledning som jag ännu  inte förstår: ätit mer eller mindre grönt, det vill säga vi var vegetarianer, under den tiden hade vi som vanligt många idéer de flesta ogenomförbara, det var bara det att vi tänkte högt och pratade om det, och hade man sagt något så måste det genomföras. ( en rest från vår konservativa uppfostran,dessvärre sitter den ännu i) Så det skulle bli bland annat ett Julbord på Vegetariskt vis! Klubbhuset i Linköping blev föremål för vart experiment, vi bodde där just då. Många vänner som förstått vårt behov av själv hävdelse ställde upp för att smaka på delikatesserna. Allt verkar flyta på bra och det såg ut som om alla trivdes min fru spelade dragspel, tillsammans med vänner och de var en uppsluppen stämning.

När "Julskinkan" griljerad och vacker ställdes fram på bordet, och tunna skivor var snyggt lagda vid sidan om och på toppen ett rött äpple, för att kröna skinkans tillkomst. Man tog för sig och efter en stund blev det tyst, man hörde att det mumsades på något, när en av gästerna reste sig upp och frågade om det var ett skämt med skinkan, jag sa nej inte vad jag förstår . Ja med detta är ju en kålrot!!! Ja sa jag lite skamset det är en kålrot, och vi äter ju vegetariskt idag. De så kallade köttbullarna är kikärter ? Nu kunde bara kaffet med gräddtårta rädda det som var kvar av festen, jag medger att det blev en annorlunda fest och vi saknade en stor del av våra vänner, och vi blev inte hembjudna så ofta! det är priset man får betala. Men Förändringen kom 2 år senare i Altea då vi inte kunde motstå de goda sardinerna på Peppes bodga.

Äldre inlägg