Om man fångar en känsla så är den ofta över på ett ögonblick, sedan återgår man till den rådande verkligheten. Solen i ett fönster skapar ibland lugn,harmoni utan ord. Men kanske det är svårt att fånga just den kombinationen, just nu och här. Det är inte mängden flödande sol som gör det, det är kanske bara en flisa, en strimma i ett fönster eller i balkongöppningen, som gör den stilla känslan levande.
Dagen var en bra dag en dag man kan räkna med och lägga till minnet. Min kära vän ser alltmer överraskad ut, frågande, undrande och sökande efter någon mening, uttrycker ofta mamma och pappa. den delen som var din trygghet, och du på något sätt önskar återkalla. Jag får därmed vara det surrogatet om man kan kalla det så. Att rätta dig och göra ett försök till det faktiska, är inte längre framgångsrikt.
Vi har kommit en bit in i någon annan oförklarlig del av sjukdomen, där alla är bra och tillhör familjen på något sätt, vissa mer familjära än andra. Du fångar gärna upp vissa leenden hos några som använder mer tid, att stryka dig över armarna, kinden eller ryggen, beröringen ingår i den nya fasen, den har en mycket avgörande betydelse och kommer att få dig att känna förtroende, vilket inte alltid gäller mig, i vissa lägen vill du till och med att jag skall gå , när det gäller toa besöken ,inte alltid men flera gånger har jag fått vänta utanför Men det gör mig numera inget, och du kan inte hjälpa eller förstå då du inte känner mig på det sätt vi tidigare kände varandra. Här är väl min stora bekymmersamma lärdom. men vi tar det vi kan vissa saker finns i vår närhet och tillsammans, fortfarande. Vi ses i morgon vännen..
2 kommentarer | Skriv en kommentar | Kommentarer RSS