Om

Den här bloggen handlar om livet före och efter. Segling med små och stora båtar arbete och Alzaimers sjukdom. Många av berättelserna är från resor och vårt gemensamma liv. Men även önskningar och förhoppningar.

Kontaktformulär

Sidor

Senaste inlägg

Visar inlägg från juni 2019

Tillbaka till bloggens startsida

Alzheimers Seglare

Det blev inget OS i Sverige,vilket bör hyllas med glädje, tretton miljarder kan komma andra behövande till gagn. 

Jag hade tänkt mig en lite längre bortovaro än en vecka, kanske 14 dagar. men känner en viss oro. Hur kommer det att se ut för dig min vän, om jag inte håller kollen. Får du den vård som är anpassad för dig, och som vi kommit överens om? Vissa delar av skötseln är inte bra och det drabbar ofta dig, eller dina medpatienter, personalbristen semestertider och ovanan vid det som är normalt, kan jag med gott samvete lämna över det totala ansvaret för dig, under dessa två veckor? jag skall träffa mina barn bland annat, det var länge sedan vi sågs. jag behöver det och samtidigt ett avbrott.

Jag har fått en försäkran om att jag kan lita på den personal, som jobbar nu under två veckorna. Det är väl underligt att man måste ifrågasätta den vård patienterna får, och som vi betalar för, men så är det om inga anhöriga kontrollerar hur det sköts, blir det en mycket tråkig och misshaglig institution. Så är tyvärr vården och det kanske var bra om en del av de pengar som var budgeterad för OS ( för det var det väl) 13 miljarder kunde gå till Äldrevården och demensvården.

Resten kan investeras i miljöåtgärder som till exempel, bussar, tåg helst fria resor en gång i veckan för att ändra vårt beteende mönster. Vi svenskar är allmänt ovilliga att ändra på något särskilt om det funnits under lång tid. Vi måste nog ändå tänka oss det, för att rädda vår jord. 

Alzheimers Seglare

Jag låter nostalgin styra mig i tanken, låter minnena återupplevas i den mån det nu är möjligt. Vid ett tillfälle den första trippen med egen båt, samma typ som vi ser på bilden, Kanske kan det bli nyplockade blåbär från Fångö för att minnas den första avfärden mot värmen och kanalerna. Lyssna på väderrapporterna, lägga ut en kurs en kaffekopp i ena handen och "Olastyrningen" inkopplad med den andra, små justeringar. enkelhet, sparsamhet och njutning. Kanske är drömmen för omfattande för att kunna genomföras? 

Ja just det vi hade just lämnat SAGAN den första passagerarbåten vi arbetade på, efter hemkomsten från Västindien. Vi var trötta och längtan till stilla tillvaro på vår lilla båt Optimal ll. Så blev det inte något ringrostiga och segelofärdiga tog det en annan vändning. Men vi levde trots allt i tre år på den båten. När pengarna var slut kunde vi åka hem för att arbeta. 

Dagen var bra du var på bra humör och  vi fick en nyskapande lunch som var god. Vi ses imorgon 

Alzheimers Seglare

Någon tror kanske att det är ansträngande, att skriva en blogg varje dag. Men så är det inte, det är en befrielse att. sätta ord på det som rusar runt i hjärnan, och därmed skapa ett utrymme för flera tankar. vissa förvirrande lika, dag för dag, andra mer vardagliga som inte kräver så stora utrymmen. Nu skall ingen tro att jag är annorlunda och att mina tankar skiljer sig från andras, möjligen mer förvirrande kan jag tänka, men i övrigt är det som sagt utrymmet i min hjärna så litet, att det krävs en tömning varje dag och där har bloggen varit och är ett hjälpmedel.

Sedan är det upp till var och en att själv bedöma när man skall sluta att läsa om det jag skriver, Jag antydde i den förra bloggen misshälligheter som jag uppfattar det och det kan bli tröttsamt att ta del av för det är lätt hänt att det känns negativt och det är aldrig roligt att läsa, om man bortser från kvällstidningarnas journalistik som bygger på att hitta det som är så djävligt som möjligt för att sälja sina tidningar, vilket jag inte har för avsikt att göra.

Dagens besök, för det är ju egentligen det hela den här bloggen handlar om min kärlek och min älskade hustru, Den positiv dag med mer tal och mer vakenhet lite protester lite leenden, och idet stora trevligt att ses och det var en uppsluppen dag med dig i fokus jag handlade lite saker du behöver och du talade flera meningar idag ,men tröttheten infann sig på samma tid och du tyckte det var skön att lägga dig på kudden och somnade direkt. Som vanligt vi ses i morgon. 

Alzheimers Seglare

Midsommarafton i Malå! Det händer inte något här som inte händer varje dag det firas inte av någon anledning. Kanske det också kan vara en tradition, att inte fira. Och vad är det då man firar? Jag tog iallafall på mig en ren snygg skjorta, ett par för ovanlighetens skull ljusa byxor, jag är den gamla jeanstypen, som har två par med byte varannan vecka.Till min kära vän som jag lovat, vi var några stycken som bokat upp oss på en tallrik med sill, som sig bör, vilket också serverades, trodde jag till de övriga dvs patienter som inte hade behov av processad mat. Nu i sparsamhetens tecken och alla chefspersoner passade på att fira någonstans, men inte på Boendet ,de försvann igår förresten. I stället sattes ett antal sk resurser in  det vill säga alla kommande från andra delar av världen, men ingen av dem hade varit i kontakt med en traditions som krävde sill, med ägg potatis och en god sås. Istället serverades, någon konstig kötträtt med en illasmakande sås.

Jag frågade om de hade tidigare erfarenhet av den typen av servering som krävdes, ingen visste hur eller vad som skulle göras. Ok jag mot alla förbud (vi anhöriga får inte gå in i köket enligt hälsovårdsnämnden) serverade och la upp till de som skulle enligt menyn äta sill och potatis idag. Men det som får mig att tvivla på organisationen är hur man kan lämna över hela ansvaret till resurser som inte har någon utbildning och saknar svensk och känsla för den kultur vi har. "Midsommarafton"

Det är naturligtvis inte deras fel, att det låg på gränsen till katastrof, och möjligen räddad av oss anhöriga det var inte bara maten, slarvigt bäddade sängar, fullt med tomma flaskor på toaletten mm , Man klarade inte av jobbet idag! Chefen firade, och de övriga ansvariga skapade ett stort tomrum, så här får det inte gå till på ett demensboende, där man behöver ordning och reda för patienternas skull och så även personalen.

Det var en annorlunda midsommar afton, men jag har många annorlunda att berätta om men inte just nu. Det var den här dagen som för mig ändå var en sorgens dag, då jag konstaterade hur du nu sover i stort sett hela dagen, känner inte igen mig ens på de små tydliga tecken med smekning ,på kinden en puss mm det tar sig inte ut i något som helst positivt uttryck, Leendet som brukar komma när jag säger jag kommer imorgon fanns där inte idag. Du somnade utan att blinka, och utan att se åt mitt håll. mina ögon är ständigt fuktiga, jag försöker med alla medel hitta ut ur grottan, som omsluter mitt liv. Någon ljuspunkt kunde jag ana på resan, men den blev oerhört nedbruten vid vårt möte. Din gång och balans saknas nästan helt numera. Din uppfattning om livet runt dig saknas, och vi anar att det går fort åt fel håll alldeles för fort. Jag är för närvarande djupt bedrövad, och ingen sol och mygg orkar förändra  detta Men vi ses imorgon, alltid finns en ljuspunkt ett hopp.

Alzheimers seglare

Det är säkert betydelsefullt att ständigt veta var man är, men trots att förberedelserna och noggrannheten parad med en viss spänning , visste vi ibland inte var vi var, utprickningen var givetvis den bästa och så även ambitionerna hos besättningen. När det så småningom uppdagades att det saknades två sjökort över rutten var vi totalt borta. Lyckligtvis fanns i slutet av rullen ett översiktskort över hela Sverige och som man vanligtvis använder för att beställa lämpliga kort.Mer att betrakta som en jordglob i pappersformat.

Nåja det kom att reda ut sig och i Strängnäs kunde vi lägga till med flytetyget, och den närmsta bar fick bjuda oss en utsökt och välbehövlig middag. Det var en varm kväll så vi hade njutningen inom räckhåll, Nästa dag kom också att läggas till i minnesbanken, över irrande sjöäventyr, när den första bron lyckligtvis öppnades, hamnade vi en timme senare  vid Stallarholmen ,men där var det stopp, av någon känd anledning i varje fall för mig så var något fel, bron vägrade att öppna sig. Det  påminner mig starkt om de otaliga vänte timmar framför Flottsunds bron på Fyrisån, och kunde om jag var stark nog skrika till den och peka var felet var. Det är samma typ av bro och troligen samma fel de är för gamla och bör bytas ut ,vilket man gjort i Flottsund. 3 timmar senare en lång tupplur och med lunchplätten i botten ropades vi upp om genomfart.

Vi har nu också med spänning kunnat konstatera att masten som jag lite tveksamt undrade över om den kunde passera under en stängd Södertäljebro, det visade sig att det var onödigt med att klämma på sig hjälmarna för vi kom precis under i mitten av bron. Men vid slussen sprutade vatten i motorrummet och jag blev orolig över orsaken. Det visade sig att felet var ett slarv från min sida att inte trycka in tillräckligt med fett i propelleraxeln och den tog därför in vatten. Nu har båten fått en vilopaus på 2 veckor i Södertäljes förnäma marina. 

Att återse min kära var höjdpunkten på denna dag, vi kunde återta våra fina mys stunder i soffan vi kunde dela en apelsin och jag hjälpte till med maten. Tröttheten har tilltagit men imorgon skall vi äta midsommar lunch tillsammans. Vi ses 

Äldre inlägg

Nyare inlägg