Om

Den här bloggen handlar om livet före och efter. Segling med små och stora båtar arbete och Alzaimers sjukdom. Många av berättelserna är från resor och vårt gemensamma liv. Men även önskningar och förhoppningar.

Kontaktformulär

Sidor

Senaste inlägg

Visar inlägg från juni 2019

Tillbaka till bloggens startsida

Alzheimers Seglare

Det låter flott att segla att glassa och bara njuta av de rätta vindarna, och det trevliga folket som med sina dyrköpta båtar nu får en avkoppling på havet. För mig blev det inte så, jag skruvar och skruvar det inträffar fler saker hela tiden särskilt när man anser sig färdig att ge sig av för att njuta av de minnen som jag och du min kära. Frågan är om jag hinner ut innan det är dags att åka hem igen. Nu klagar jag för det känns så just nu. Men jag läser en bok emellanåt och vilar på britsen i kajutan och slumrar en stund. Det är verkligheten. Men mycket skruvande blir det.

Om vindarna bär imorgon tänker jag ändå göra ett försök att segla en bit, kanske krypa in bakom fifong där har jag ankrat förr, annars blir det ytterligare en dag här i Södertälje inte alls något otrevligt ställe, bortsett från hamnavgiften som  ändå är moderat 200 kronor fina duschar toaletter och tvättmöjligheter

Nu blir det en kopp kvällste och sedan krypa till kojs, kroppen är inte riktigt med ännu och känslan av att man inte längre är 70 år smyger sig på. Vi hörs om uppkopplingen som Telia ombesörjer fortfarande fungerar, det är lite skakigt ibland märker jag man får ta om och texten kan se annorlunda ut då omtagningarna kanske hamnar fel. Men ni känner ju mig och mitt sätt att skriva så ni kan nästan lista ut vad det skulle ha varit.

Alzheimers Seglare

Någonting där ute lockar, kan inte sätta ord på det, men det finns och det sätter sina spår i otålighet och förhoppningar. Men också svårigheten i att lämna dig idag, jag förklarade hur det kunde se ut för dig och för mig. Att jag blir borta två veckor, kommer sedan tillbaka. Hur mycket av det jag sa kunde du känna? jag såg ingen reaktion överhuvudtaget, mer än att du sa kommer tillbaka och du log. Jag tror det är ett bra och nödvändigt Avbrott det blir lätt en vana från personalen att jag tar deras arbete och man glömmer vad som ligger i den rutinmässiga överenskommelsen. 

Varje dag med få undantag  rutinen, skall ett toabesök föregå lunchen dels, är det normalt många timmar sedan hon vaknade och , så riskerar man inte att lunchen blir avbruten, alla är då sysselsatta med att mata de som inte kan äta själva. När jag finns där varje dag är det aldrig någon som erbjuder sig att följa med dig på toaletten, jag tar det jobbet ,vilket är ganska ansträngande eftersom hon måste få hjälp med att resa sig och sätta sig samt av med kläder, och blöjor och dessutom på med dessa igen ,normalt är man från personal två. Jag klarar det själv om hon nu inte vägra tot vilket händer nu och då. Idag påpekade jag detta, vilket jag gjort åtskilliga gånger Man klagade på för lite personal. Jag påpekade att det igår var överrepresentation av personal ,men ingen var behjälplig. jag är orolig om du inte får den skötsel som vi avser utan att jag finns där 4 timmar per dag.

Men som sagt jag känner ett behov av avkoppling. Så nu reser jag för ett tag. Klockan 18 00 går transporten till tåget och vidare söderut.

Alzheimers Seglare

Så mycket som rusar runt i huvudet just nu, Inget som stör min planering men det känns  om jag inte kan vara på alla ställen samtidigt, vilket alltid är min ambition, att se hur saker och ting utvecklas och att det blir som vi tänkt. Även om det mesta inte blir så ,vill jag tro att jag kan ändra  på det.

Nu skall jag åka iväg och träffa mina barn någonstans i Sverige, något jag har längtat efter att får träffa familjen och prata av sig,se hur de långa har blivit längre, eller de vackra har blivit ännu vackrare,. Att känna sig som morfar, han som behöver ett handtag ibland. Han som blivit lite äldre. För barnen och barnbarn är det tror jag viktigt att veta om sina rötter, det finns en trygghet i det, gemenskaps tryggheten.

Visserligen är det mycket av det som livet gör med oss som kanske i en del överskuggar gemenskapen, respekten, och det som håller ihop en familj. Jag ser det tydligt just nu när jag får många fina bilder av Forsellarna och den gemenskap, som den familjen skapade, det håller det är ett starkt lim, som fäster även hos oss som är ingifta, så påtagligt så nära,ändå en klar integritet som gör karaktärerna så unika. Något att tänka på.

Du min kära har blivit en del av Forsellarna viket märks i ditt speciella förhållningssätt till omgivningen, du vill gärna ta på alla, känna närheten, hålla i handen peta lite, uppmärksamma, tyst tala om att du finns. Jag känner en stolthet när vi träffas och jag kan inte låta bli att fälla en tår, som idag när din vän Ulla skickat dig en Stor kramig Nalle. Du tog den höll om den hårt pratade om mamma och pappa. Försvann in i en egen bubbla, och gav mig en gråtig stund tillsammans, karaktären ser man även i ditt tillstånd. Du må få behålla den länge min vän. vi skall vårda den tillsammans. Du är en Forsellare det kan ingen ta i från dig Vi ses i morgon men vän.

Alzheimers Seglare

Det handlar om fotboll idag, läktarna är fulla och man ser på dammatcher som aldrig förr. Vad har hänt? man kan fråga sig om det är skälva fotbollen som blivit bättre,eller om det handlar om gemenskap, att träffas och förena! Jag hoppas att fotbollen som är den största idrotten idag och som fyller läktarna skall förena och ta bort något av den rasism, som finns. Att vi alla kan gemensamt föra världen vidare och tycka om varandra, oavsett varifrån vi kommer eller var på jorden man är född. Jag ser och träffar ofta människor från andra länder, ja dagligen kan man säga, de berättar sin historia och den är ibland inte rolig, och jag funderar på om jag skulle  överlevt.

 Flickor i div tre spelar fotboll och tycker det är roligt och får därmed en viktig del av livet att fungera, de har genomlidit i många fall, hemska saker i sin ungdom, de har dessutom blivit mobbade av oss,på skolor och i olika sammanhang. Det här är att bygga upp dem för en rimlig framtid. Fotbollen som förenar kan vara hård och kritisk, men den har en underton av gemenskap som räcker länge, för dessa ungdomar. Jag tittade på matchen igår, och ikväll är det ytterligare en match.

Alzheimers Seglare

Det är inte länge sedan vi tillsammans kunde planera våra strapatser och seglingar, inte mer än ett tiotal år tillbaka och jag minns mycket väl med vilken spänning och förväntan vi kände. Den finns fortfarande kvar hos mig och det verkar som om den inte vill ta slut. med ålderns rätt kanske det är dårskap, eller möjligen en aning överambitiöst, jag tror på mig själv och tänker utnyttja den tiden till att försöka återskapa något av den glädje, som burit oss genom tiden som "ambulerande nomader" som någon uttryckte det.

Inte någon gång har vi allvarligt ångrat våra  irrfärder, men vissa hade kunnat undvikas och ekonomin kunde då ha sett annorlunda ut. Om man fått valuta för de utgifter vi dragit på oss. Det vet man inte, men den största vinsten är ändå upplevelserna. Dessutom har vår kärlek och gemens.kap blommat genom alla dessa år, vi har vunnit den högsta tillfredsställelsen tillsammans. Vi har under de 40 åren alltid funnits i varandras tankar.

Dagens träff var en sömnig och trött tillvaro, du ville sova. Jag städade ditt rum torkade golven plockade undan lite överblivna tomma burkar, och flaskor,som det används vid dusch och tvätt. Det ingår att städning skall ske var tredje vecka, men det går inte att vänta så länge, så jag tar på mig detta, det finns fler utrymmen att städa, för numera finns ingen städerska. Men då får man inte våttorka golven för då kan någon halka. Nattpersonalen skall därför sköta den sysslan . de är två stycken på 21 patienter och somliga är vakna hela natten, så tid för städning blir det nog inte . Det syns också det ser inte bra ut damm lite här och där, så i morgon kör jag dammsugaren en vända. Vi ses då min vän

Äldre inlägg