Om

Den här bloggen handlar om livet före och efter. Segling med små och stora båtar arbete och Alzaimers sjukdom. Många av berättelserna är från resor och vårt gemensamma liv. Men även önskningar och förhoppningar.

Kontaktformulär

Sidor

Senaste inlägg

Visar inlägg från mars 2019

Tillbaka till bloggens startsida

Alzaimers Seglare

Ja just det några dagar i vårens tecken ,hav, känslan av att nu eller aldrig är det dags för att vi skall känna av och få  en försmak till det som skall bli en sommar. Att se havet blir för mig en längtan och jag spanar ivrigt, för att upptäcka en seglande båt på den blåskimrande havet. Men än så länge befinner de flesta sig på land ,uppallade.  Andra fartyg syns längs horisonten, Visst längtar jag till dig och saknaden förstärks med min bortovaro, men hos vänliga vänner,blir väl omhändertagen och ger mig den energi som krävs i vår nuvarande situation.

Men nya ögon kunde jag konstateras att jag ser en helt annan geografi från ett tåg fönster, till skillnad från att köra en bil där det krävs uppmärksamhet. Nu kan jag slappna av och ibland häpna över hur vackert det är med gröna ,omväxlande grå och bruna fält, en del med påbörjad bearbetning. Nu kan bönderna börja sitt vårbruk.

Sverige är ett mycket vackert land ,i vilken ände man än befinner sig, årstiderna komma och årstider gå som man säger i dikten. Men det är just det som skiljer de olika länder, vi besökt. Vi har många gånger saknat den delen av tillfredställelse. Den mjuka fina sanden fick byta plats med den hårda skarpa snön ett par dagar.


Alzaimers Seglare

En hel del minnen kan det givetvis bli ändå bortsett min haltande skolgång. Det fanns mycket spännande saker att upptäcka i dessa trakter som inte var avgörande på något sätt. Faktum är att allt man upplevt särskilt i tidig ålder sällan försvinner. Det är kanske tvärt om så att de minnen fått en större medvetenhet än de nyvunna . En stor och alldeles klar bild har jag av en av de "buspojkarna" som vi som då var lite äldre räddade i olika pinsamma situationer. Olovlig bilkörning var polisen extra intresserad av, särskilt för en av de yngre som saknade referenser om ordningen . Att man som 8 åring inte får köra bil på allmän landsväg hade passerat utan åtgärd hans, informationscentral. Där kunde vi äldre grabbar göra en insats, särskilt när den frågvisa polisen undrade om vi sett något av detta, vilket vi givetvis inte hade.

Men man glömmer inte detta. M,många år senare, ja det var c:a 40 år när vi vid en av Marknaderna på  i Uppsala blev uppropade "Bert hej känner du igen mig, han stod och sålde Gravad lax . Nej sa jag , vem är du? Jag är ju den av dem du räddade många gånger i Åm i Ångermanland. Jaha och vad blev det sedan sa jag . Jo jag startade ett bussbolag Som numera heter Y-Buss. Det sålde jag i fjol och flyttade till Lidingö. Du måste stå här i 20 graders kyla och sälja lax? fick du inte betalt för buss bolaget?. Jo och bra betalt. Men jag hjälper en kompis från Hudiksvall att sälja det är roligt. Najadlax sa jag Ja jus det. Så minnen och man säger världen är liten, Vissa saker har man med sig genom livet, Han förstod värdet av den hjälpen han fick och kom ihåg den när han såg mig 45 år senare.



Åm byn ligger i samma socken och där fann jag  en del ungdoms och relations erfarenheter, Det var nyttigt att veta sin plats och bli omtyckt.




Här växte jag upp det är mitt föräldrahem, efter min fars död flyttade min mor och jag tillsammans med min styvfader.




I ladugården hade min mor en svart och en vit ko, fjäll ko som mjölkade fet mjölg ,bra för mina ben och den snabba uppväxten.

Alzaimers Seglare

Ja vi hade möte i vården igår och jag fick väl svar på en det av de frågor. På frågan som kan var den övergripande i denna situation.

1 Känner jag att du blir omhändertagen och kan var trygg, Ja rent praktiskt är jag övertygad om att du har en bra vård.

2 Frågan om jag anser att det finns mer att göra vad det gäller, patienternas aktiviteter och sysselsättningar,  så är svaret att det förkommer inga aktiviteter ( personal är upptagen av att tvätta städa och servera mat. Hinner inte med patientvård. Vården är fel planerad. Förslaget jag kan komma med är att man anställer någon som sköter städning, tvätt och serverar maten. Det kan frigöra många timmar för den utbildade personalen ,när det handlar om dementa patienter, i olika stadier av sjukdomen  är det en viktig och seriös fråga. Annars är risken att man lägger in en medicin, som för patienten att sova mer och på så sätt inte behöver passning eller engagemang

På frågan om maten; blir mitt svar som alltid Maten är inte tillräckligt bra, det saknas fortfarande kvallité och den gröna linjen är helt borta. Dukning och hemkänslan  saknas.

Mitt engagemang vad det gäller garderober är fortfarande olöst och något svar har inte kommit till varken mig eller till ansvarig för boendet. Vad det gäller din fortsatta vård, är det givet att för att du skall kunna förflytta dig och komma ut, så krävs att du sitter i en rullstol. Vi måste prova det idag .

Alzaimers Selare

Ja det var min skola, här försökte man lära mig något, att med in i livet. Jag tor det var en omöjlig uppgift för vår lärare från Malgomaj i Lappland. Jag var inte inne på att förstå att skolan kunde skapa förutsättningar för jobb eller möjligen fortsatta studier. Min tanke, om den nu existerade någon, var helt enkelt hästar och bönder. Vår lärare hade tuffa tider, kanske inte med mig för jag skolkade ganska ofta ,men med byn hulliganer, ja det fanns några stycken. En del hade som uppgift att ge mig stryk så fort de kom åt. jag var mager hade långa ben och kunde springa. Det var före cykelns tid.

Det fanns något som drog mer än bönder och hästar, det var den lilla tjejen som med sina långa flätor alltid stod vid min sida, Jag älskade henne, Det var skollärarens dotter, som samtidigt klokt nog lät oss hållas, med att hänga tillsammans ,det gjorde att jag kom till skolan oftare än jag annars skulle ha gjort.

Jag minns inga detaljer egentligen, bara att vi var endast två stycken i 5 klass, och båda fick gå om, Det spelade ingen roll vilken klass vi gick i, skola som skola ,nästa uppflyttning skulle ske till Själland skola vilket inte var någon höjdare, 7 km att cykla ja då hade jag fått mammas gamla Crescent. På vintern däremot blev skolvägen kortare, då vi kunde åka skidor över sjön. 4km bara.  På den skolan fick jag inte så mycket stryk av de större grabbarna. Men  jag saknade fortfarande intresset och bönder och lantbruk triggade mig mer.

Men frågan är varför kunde jag inte gilla skolan ? Det skulle ha underlättat ofantligt och kanske jag förstått livets mening bättre, Eller lärt mig hur man skriver en mening rätt, eller stavar, och koma sätter eller  kunnat göra texten mer läsbar . Jag uppmanar mina barnbarn att läsa igenom Gymnasiet slarva inte, lär er den tiden ni har till ert förfogande i skolan och använd den väl. Ni kommer att få ett mycket bättre och roligare liv.

Alzaimers Seglare

Det närmar sig, sol värme och en annan årstid. Snart skall solstolarna ut och försäljarna bjuda ut sköna stolar i ett varmt klimat. Visst är det lockande det är bara några timmar från den vita snön, solen är den samma. Det är som månen finns var man än befinner sig på Jorden. I vissa fall på olika tider men den finns. Drömmarna kan bli verklighet, Bilden kommer från en strand en tidig morgon i Spanien. Den luktar tång, det är en svag pålands bris. om ett par timmar, efter att jag tog den bilden var det 30 grader i skuggan. Då drar man sig in, till de klinkerförsedda golven i lägenheten eller hotellrummet och det känns svalt mot de bara fötterna. Verkligheten kan upplevas olika på en bild, den ljuger lite beroende på vad fotografen hade i tankarna, då han tog bilden. Men vad tänkte jag , historien har förändrats under resans gång. Vilket livet i stort också gör.

Äldre inlägg