Om

Den här bloggen handlar om livet före och efter. Segling med små och stora båtar arbete och Alzaimers sjukdom. Många av berättelserna är från resor och vårt gemensamma liv. Men även önskningar och förhoppningar.

Kontaktformulär

Sidor

Senaste inlägg

Visar inlägg från november 2018

Tillbaka till bloggens startsida

Natur och skog

Känslan av naturupplevelser växer. I stunder där man tvivlar eller är lite deprimerad kan det hjälpa med att konstatera att, naturen står kvar, ofta oförbrukad, ofta vänligt sinnad. Något man kan lita på. Att ta en snabb eller långsam promenad, kan lyfta det tråkigaste av tankar, man ser dem helt plötsligt från en annan sida.

Idag när jag kom till min älskade hustru, klockan halv två på eftermiddagen. Jag frågade var hon fanns, för hon var inte på sitt rum? Jag hittade henne på en soffa i ensamhet med pyjamas fortfarande på. Först blev jag arg och sedan ledsen, Vi gick in på rummet, sängen var inte bäddad, och man hade slarvigt tvättat henne, tvättlapparna låg kvar blöta, men oanvända. Hennes täcke fann jag i garderoben. Hon frös det var kyligt. Jag klädde på henne utan protester. 

Var är den övriga  personalen? på rast svarade en av de som fanns kvar, det bör vanligtvis vara tre stycken. När upplevelsen lagt sig en smula och vi kramat varandra och hennes normala humör återfanns. bjöds vi på Kaffe. När jag kom hem tog jag denna promenad i skogen jag talade om. Kvällen kommer att bli bra och jag kommer till dig min kära tidigare imorgon.






Seglare i lapland

Det är inte utan att man befinner sig en bit i från sjö och hav, saknar? nej inte i praktiken ,kanske mer i tankarna. Jag vill komma ihåg det fina med segling ,kanske det naiva sorglösa livet. För så var det väl? Var det en flykt ifrån något ,eller var det en nyfikenhet att se något annat? jag kan inte sätta fingret på vad som var orsaken,

Någon djupare eftertanke har kanske aldrig varit aktuell förrän nu, då en av oss är sjuk och slutat med att drömma. fantisera och längta. Livet har gott in i en annan fas. Tankarna att sälja huset, att betala räkningar flytta till tätort, blir just nu mina tankar. Men samtidigt när jag ser ut genom mitt sovrumsfönster, skogen naturen tystnaden, lugnet. vill mina tankar stanna där, och  en flytt blir inaktuell. fördelarna med att bo här i Rökå by är för stora för att bara nonchaleras, eller reduceras till en tvåa i Malå.

Vår tid tillsammans förändras inte dramatiskt med en flytt, möjligen kan det bli en ekonomisk vinst, om än relativt liten i sammanhanget. Som man förstår är det endast mina grubblerier, och ensamheten, som får mig att skriva denna harmlösa text



en söndagsmorgon, saknaden innefattas till största delen av din frånvaro.

Aizaimers och segling

Man behöver hantera situationen med lugn och klokhet! Det är enkelt att skriva de orden, det är enkelt att tänka de tankarna. Men att hålla sig till den planen är svårare. Ibland känns det övermäktigt. Man behöver någon att tala med som lyssnar. Jag hade ett löfte och en förhoppning att dela det, med dina vuxna barn. Då jag vet  hur mycket familjen betyder, mentalt och fysiskt. Tyvärr de drog sig undan och jag blev ensam med att fatta besluten, det har gjort mig besviken arg och ibland förtvivlad. Man skall därför inte förlita på den hjälpen.( Mina barn har hjälpt mig) "vi har varit gifta och fått barn på olika håll Normalt"

När sedan rutinerna har "satt sig" och våra möten hos dig blivit en vana kom det att kännas behagligt, samtidigt att veta att du trivs och har det bra, bli väl omhändertagen. Får en mycket bra vård av kunnig och professionell personal.

Våra utflykter är långsamma ,och ibland är det ett litet motstånd, men för det mesta är du med på att ta en liten promenad. Det finns även i denna sjukdomsbild något positivt att hämta, om man r uppmärksam om man lyssnar och kanske tecken som vuxit till hjälper oss, att se en visserligen kort men ändå en framtid.   

Alzaimers och segling

Jag läser för dig och vi sitter i ditt rum har kokat kaffe, en lite sol försöker sig genom det stora fönstret. Du ser nöjd ut och skrattar lite, när jag frågar om jag skall läsa, ja gärna säger du. Jag slår upp ett kapitel från din bok" vi älskar att segla", söker något som kan kanske få dig att minnas. Jag läser om seglingen till Antigua lite dramatik, men en skön segling med ett bra avslut, du ligger på däck med kappa och filt du fryser.

Jag använder dina ord, dina formuleringar ,jag läser långsamt, mina ögon är fuktiga, kanske beror det på mina nya glasögon? Du anstränger dig det syns att dina kinder blir röda du får lite färg, och ögonen ser pigga ut. Jag stannar upp..... jag vill fråga om du minns ,men drar mig för jag vet att svaret blir ja. Det syns att ansträngningen tar på dig, du försöker att tyda det jag läser. Just i det ögonblicket rusar mina tankar och frågor, om varför. Jag försöker förstå att det jag läser är stundens underhållning för dig ,men att i nästa sekund och mening är det borta! 

Jag lägger ner boken tar dina händer vi ser på varandra, vi vet att vi älskar varandra och kommer att göra det så länge vi orkar. Närmare än så här kommer man inte



komma

Alzaimers och segling

Att vänta på beskedet och senare få en diagnos, livet förändrades, du med dina fina formuleringar i tre böcker, blir närvarande när jag läser för dig och du undrar vem som skrivit. Jag svara ärligt det är du. Oj, säger du och det är redan borta eller på väg in i glömskan för din del. För mig blir det ytterligare en tanke om var det slutligen fastnade. På mitt naiva sätt, och under full protest hävdar jag att det lade sig någonstans i din hjärna ,men för tillfället onåbart. Båtar vi arbetat med eller seglat på är inte närvarande i din hjärna längre, det är ofta jag fantiserar om att det en dag kommer tillbaka, det finns ju där någonstans. Nu 6 år senare har utvecklingen gått in i ett annat skede, Jag kan inte påstå att jag känner samma hopplöshet nu som tidigare. Jag besöker dig varje dag, vi sitter håller om varandra, vi sjunger och skrattar. Det måste erkännas jag är lite egoistisk med mina täta besök, du blir glad och jag känner att kärleken är så mycket starkare. Båda två njuter vi av varandras sällskap. Att inte kunna tala med varandra kräver givetvis att andra tecken får plats i vårt liv, det gäller att lära sig, vad som kan vara bra. Att tröttheten ligger ständigt på lur, och kan medföra en viss aggression eller irritation hos dig. Då gäller tålamod, vilket jag inte har så mycket av som jag önskar. Vi brukar lösa det ändå. 

Äldre inlägg

Nyare inlägg