Om

Den här bloggen handlar om livet före och efter. Segling med små och stora båtar arbete och Alzaimers sjukdom. Många av berättelserna är från resor och vårt gemensamma liv. Men även önskningar och förhoppningar.

Kontaktformulär

Sidor

Senaste inlägg

Visar inlägg från november 2018

Tillbaka till bloggens startsida

Man bör glädjas!?

Men på något sätt fastnar den glädjen i halsen, man har lyckats att landstiga månen med någorlunda framgång. Nu är det Mars tur att utforskas, Kanske man låter och blir därmed betraktad som en bakåtsträvare. Nåja det är väl så då! av olika anledningar. Men kanske jag mer sneglar och ömmar för oss som bor på denna planet, Det är inte färdigt här ännu ,det är inte dags att flytta. Det flyr människor som saknar hem, och hus ,mat och kläder att värma sig med, de ligger ute. de fryser svälter. Miljardärer satsar på Mars, tanken borde ligga närmare till hands att dessa pengar kunde fördelas, och användas till att ge vår befolkning på jorden, en dräglig tillvaro. Nu skapas mer objekt att bli osams om, och mer slöseri med resurser. Syftet är mycket tunt när man lyssnar på Vetenskapsmännen det inte mycket nyheter, annat än att man skall åka till Mars, för att lära sig mer om Jorden.

En bra dag

Sång och frihet, en bra dag sjunger vi tillsammans. Det känns behagligt att kunna förmedla något vi har gemensamt. Melodierna sitter i en annan del av hjärnan tydligen och inverkar inte negativt, på lusten att sjunga. Vi berör av att "samtalen" finns där och att vi kan förstå det mesta av det som just då rör sig i vårt medvetande.

Som anhörig och ett stort behov av kontroll, men som egentligen upplevs av dig som bra. Att ifrågasätta om det går att göra annorlunda, faller av sig självt. Jag reagerar över dina blåmärken på handlederna och kan tycka att man kanske inte skall hålla så hårt, när man vill styra situationen.

På frågan svarar personalen, att man är rädd för att du skall falla, vilket inte händer när jag är med. Små kan tyckas vara bagateller för var och en ,men inte för mig. Jag är mycket noggrann vad det gäller ditt välbefinnande, därför reagerar jag, och blir därmed mindre omtyckt av personal.

Självklar bedyrar man att man gör så gott man kan, och är mycket intresserad av att de boende skall må bra. Det är självklart, tycker jag men somliga prioriterar gärna sin mobil, och sina raster än ser om någon behöver ett toalettbesök. Men en bra dag var det igår du var pigg och vaken i stort sett hela dagen. Sång och frihet.


Alzaimers skukdom och förstå?

Att förstå,ord, meningar, syften och samman foga till något du vill förmedla, det krävs en lång och lyssnande erfarenhet, endast en Anhörig som levt nära den drabbade kan tyda tecknen, och ibland är även det omöjligt. Din formuleringsteknik var tidigare ett av dina bästa egenskaper. Nu är det borta. Den saknaden är mig övermäktig och det känns hopplöst att försöka tyda.

Samtidigt kan jag överraskas av ditt nya uttrycksätt, nytt att lära att försöka förstå. Ibland räcker det med tystnad ,något som vi inte tidigare testat i någon större utsträckning. Nu kan en lätt tryckning med en arm eller att du lutar ditt huvud mot min axel räcka, som samförstånd. Din humoristiska ådra finns där och får mig att känna att vårt liv inte varit förgäves.

Stunderna med dig under dagarna är som en smekning, och jag längtar till den stunden varje dag och, visst kan jag för stå att somliga som läser detta förvånas, över min naiva kärlek och kanske det saknas manlighet och styrka i mina texter, men det är så här vårt liv är just nu. Det skiljer sig för övrigt inte mycket från vårt tidigare så intressanta seglarliv. Men Alzaimers sjukdom går inte att bota, men det går att göra tillvaron dräglig, och om man inte accepterar det, kan man ändå leva med den. Som enda anhörig till dig här i Lappland, ser jag de fördelar som finns i ett klart och intressant perspektiv och vill försöka skapa en god tillvarao för dig...och givetvis också för mig.



Alzaimers särskilt boende

Mina tankar är på flykt, får inte riktigt fäste i tillvaron. Det händer för mycket som stör min fallenhet för ordning och rätt, blir ofta något helt annat än det jag tänkt. Du försöker och skapa den tillvaro som du känner är bra för dig, du försöker hålla en distans till din sjukdom, trots att du inte kan koppla ihop trådarna. Som anhörig och ansvarig,blir ofta ledsen och känner min begränsning, och hopplösheten kommer över mig.

Tandhygienist besöket idag var svårt, att över huvtaget öppna munnen kändes troligen som en kränkning. Du vägrade, besöket blev därför misslyckat.

Igår kväll kopplades ambulansen in för tryck över bröstet.Man ville kontrollera men orsaken var at de hade svalt en för stor bit av köttet du serverades, det satte sig i matstrupen så du fick ont Du kan ju inte berätta, Det händer något varje dag numera, och jag kan inte känna mig säker.

Jag vet och förstår att du får den tillsyn och kontroll, bättre än den jag får i min ensamhet. Men det räcker inte för mig, jag kan inte förstå att jag reagerar så kraftigt och blir så orolig, trots att jag vet att du får bevakning natt och dag.

Jag tror att som anhörig känner man maktlöshet,och man vill inte acceptera den sjukdom du drabbats av, man måste leva med den ,men hur gör man?

Förnyelse

Det är aldrig för sent att förnya sig, det gäller i livets olika skeenden att nyfikenheten leder kanske till förnyelse. Om man nu bortser från den "eventuella regeringens" tillkomst där det mer handlar om att rädda det som är beprövat och inövat. Jag är en envis och trogen centerpartist, mer av gammal vana.

På den tid då min debut som röstberättiga yngling tog sin början, hade vi fortfarande bönder med rätt att leva, sitt egna liv och därmed försörja sig. Det socialdemokratiska begynnande nymodigheterna, att bönder skulle avstå, eller slå ihop sina ägodelar till större enheter. Om det skulle visa sig att det blev knalt, med maten fans ju Danmark nästgårds.

Dåvarande jordbruksminister Svante Lundqvist ansåg att bönder var mer till skada, än till nytta. Den nyskapelsen gav ett upphov till att i varje fall jag, blev mer säker på att det parti som stod upp för decentralisering var det parti jag ville lämna min röst till. Det har fortsatt så.

Man förändrar utan att tänka, eller tanken sitter inte hos samma person som kommer på idéer. Ser vi på Elbilar som nu tillverkas i Norge undrar jag, var får man elen till bilarna ifrån? kommer man nu att producera el men hjälp av oljekraftverk, från olja som man har överflöd av i Norge? Är det eller kommer man öppna någon kolgruva i Afrika, där man hämtar delar till batterierna.

Har man vunnit något med att avstå från bensin bilar. Att göra dem effektivare är kanske en nyskapande idé. Att gå omvägen genom elbilar kanske lurar oss. Och är det något nytt för framtiden. Solceller på biltaken eller motorhuven kombinerat med något lägre effekt på motorer. Kanske kunde skapa bättre förutsättningar för framtiden. Jag bara undrar?

Äldre inlägg